Med svensk huvudrollsinnehavare (Alicia Vikander) och norsk regissör (Roar Uthaug, Bølgen) kan vi nästan kalla rebooten av Tomb Raider för en skandinavisk film. Det har gått hela 17 år sedan Angelina Jolie porträtterade den yppiga spelhjältinnan Lara Croft på film. Två filmer blev det med Jolie i huvudrollen, varav den första var sevärd medan den andra helst inte borde ha sett dagens ljus.
Med årets version får vi en ”uppgraderad”, mer modern utgåva av Lara Croft. Borta är de enorma brösten, bikini är ersatt av ett tätsittande linne och Lara lever sitt oberoende, hippa liv i en av Londons trendigaste stadsdelar. Hon livnär sig som cykelbud men hennes rike fars (som dog för sju år sedan) hemligheter leder henne ut på äventyr, på jakt efter en gudinna med dödlig kraft.
Det finns inte mycket originellt med Tomb Raiders handling, och den stjäl ohämmat från filmer som Indiana Jones (inte minst Kristalldödskallens rike) och Kong: Skull Island. Berättelsen är inte heller direkt oförutsägbar och skurken är stereotypiskt, endimensionellt elak. Däremot levererar Uthaug en rad häftiga, och mycket underhållande, actionscener. Filmen håller ett bra tempo, med en fin dramaturgi, och framför allt Vikander är strålande som den hårdföra – och hårt tänkande – Lara Croft.
Sigourney Weavers Ripley kan nu läggas till vila, hon har fått en mer än värdig arvtagare som ledande actionhjältinna! Alicia Vikander är dessutom mycket mer trovärdig än Angelina Jolie, hon porträtterar Lara som både mänsklig, sårbar och äkta – ändå är hon en stentuff bad ass! Det är fascinerande att se vilken helgjuten och mångsidig skådespelerska Vikander har blivit. Hon har inga problem med att tolka olika roller i genrer från action och kostymdrama (Tulip Fever), klassiskt drama (The Danish Girl, som hon också vann en Oscar för) till science fiction (Ex Machina) och renodlad underhållning (The Man From U.N.C.L.E.). Årets Tom Raider bär hon nästan ensam på sina späda axlar. 4 svaga stjärnor.
4K-utgåvan har enastående bildkvalitet, med tjusig skärpa och svärta. Detaljnivån är skrämmande bra! Ljudet (Dolby Atmos) är inte sämre än bilden, med en häftig surroundmix, fullt ös i basen och ett förträffligt dialogspår. Bonusmaterielat innehåller, tyvärr, bara fyra korta och ytliga dokumentärer.
