Recension: Togetherness, säsong 2

Jay och Mark Duplass står för manus och regi av en ännu en säsong av Togetherness. Precis som i första säsongen följer vi småbarnsföräldrarna Brett (Mark Duplass) och Michelle (Melanie Lynskey) i vackra Kalifornien. De har haft en tuff tid i sitt äktenskap, allting har handlat om småbarn och jobb vilket har lett till att de gradvis har tappat intresset för varandra. Mot slutet av den första säsongen hade även sexlivet torkat ut och Michelle hamnade i säng med en av grannarna. Nu har Mark plötsligt beslutat att satsa på relationen, men är det för sent?

https://www.youtube.com/watch?v=SACLF3zUG6k

Som sidekick är fortfarande Alex (Steve Zissis) med, den här gången är han framgångsrik som skådespelare och har bantat, men har uppenbarligen inte kommit över att Michelles syster Tina (Amanda Peet) krossade hans hjärta.

Tonen är lätt och ledig och det är en relativt ofarligt komedi vi utsätts för, man känner igen sig i mycket och de fyra karaktärerna bjuder på en hel del charm. Det verkar dock som om serien har kört fast i ett spår som den inte kan lämna, det finns ingen drivkraft och/eller karaktärsutveckling – möjligtvis med undantag för att Amanda Peet har blivit överdrivet tröttsam. Säsongen börjar fräscht och befriande originellt på en ny plats, New Orleans, men återgår sedan till det gamla vanliga, och det kokas mycket soppa på spik om Bretts reaktion på otroheten.

Absolut godkänd underhållning, men väldigt snabbt glömt. 4 svaga stjärnor.

Säsong 2 kan strömmas från HBO Nordic och har ett mycket bra ljudspår men lite varierande bildkvalitet. Recensionen bygger på fyra avsnitt (av sammanlagt åtta).