: The Water Diviner

I början av första världskriget bevittnade världen ett blodbad av enorma proportioner när turkar drabbade samman med armén från det brittiska imperiet i Gallipoli. 80 000 man dog på slagfältet, tre av dem var sönerna till Connor (Russell Crowe). Efter hans hustru, i djupaste sorg, begått självmord, lämnar Connor gården i Australien för att hämta hem sönernas kvarlevor.

En bra utgångspunkt för en dramatisk och medryckande historia, som är baserad på verkliga händelser, men regissör Crowe insisterar på att det drivande elementet ska vara den ömkansvärde mannen, som nästan har en synsk förmåga, som söker respit och samtidigt (omedvetet) söker lyckan på nytt. Väldigt förutsägbart och bitvis alldeles för tillrättalagt och klyschigt. The Water Diviner lyckas bäst i stridsscenerna men faller igenom på det känslomässiga planet där hästen i solnedgången och musik som går att nynna med i insisterar på att vi ska hamna i rätt stämning. Och varför har han valt att uppvakta Bondbruden Olga Kurylenko? Skön att titta på, javisst, men absolut ingen karaktärsskådespelare. Bättre lycka nästa gång! 3 stjärnor.

En snyggt surroundspår (DTS 5.1) som fungerar utmärkt i de häftiga krigsscenerna, men bildkvaliteten plågas av mycket brus och nästan utsmetade färger i vissa scener – bara för att vara strålande i nästa. Som bonus får vi bara en 20-minuters bakomfilm med Crowe som guide.