Recension: The Stranger, säsong 1

Den amerikanska deckarförfattaren Harlan Coben är förmodligen mest känd för sina thrillerromaner om den något okonventionella privatdetektiven Myron Bolitar, som han har skrivit elva böcker om. Coben kännetecknas av en talspråklig, lite slapp, lekfull och opretentiös stil, en författarstil som bör passa en TV-serie väl.

Coben är född och uppvuxen i New Jersey och centrerar sina romaner runt arbetarklassgrannskapet i sitt närområde, men när Netflix har valt att filma en av hans böcker, The Stranger (2015), är handlingen förlagd till Cederfield, England. En transformation som faktiskt fungerar smärtfritt.

Kärnfamiljen Price, där pappa Adam (Richard Arimtage) är advokat och mamma Corrine (Dervla Kirwan) är skolans favoritlärare, och deras två barn råkar ut för en omskakande kris när en vilt främmande människa (Hannah John-Kamen) söker upp Adam och berättar för honom att hans präktiga fru ljög om en graviditet och ett missfall ett par år tidigare. En rasande Adam konfronterar Corrine – nästa dag är hon som uppslukad av jorden.

Det visar sig att flera personer i staden har blivit uppsökt av den unga, främmande kvinnan, vissa pressas på pengar medan andra varnas av ren godhet(?). På samma gång upptäcks ett samband mellan kvinnan och ett oförklarligt mord, en halshuggen alpacka och en yngling i koma. Den envisa, snart pensionerade kriminalpolisen Johanna (Siobhan Finneran) får i uppdrag att lösa fallet.

Cobben (som också är producent) har ett rikt och jordnära persongalleri, ett brokigt gäng grupp som på ett intrikat sätt flätas ihop i den komplexa historien. Vi tror på de autentiska personerna och låter oss sugas in i krimhistorien – där många i förortshelvetet uppenbarligen tycks ha högst privata hemligheter.

Tyvärr blir serien ofta lite för framhärdande, övertydlig och inte särskilt subtil. Vi blir tvångsmatade med vad som händer, antingen i form av övertydliga flashbacks eller ”skum” musik – väldigt amerikanskt och onödigt. Den komplexa handlingen, som medvetet ska förvirra oss, blir ibland lite väl konstruerad (vilket inte kommer att överraska läsarna av Cobens böcker) och mångfasetterad. När det gäller genre rör vi oss mellan drama, thriller och ungdomsdeckare, och var någonstans den dramaturgiska tyngden egentlige ska ligga är lite skakigt. Man tappar den intressanta ”Gone Girl”-huvudhandlingen lite för ofta.

Richard Armitage är stabil som den förtvivlade familjefadern, och det är befriande att bevittna Jennifer Saunders i en ”normal” roll, långt ifrån Helt hysteriskt. Finneran är en fullträff som den pålitliga polisen och geniale Stephen Rea stjäl varje scen han är med i, som udda eremit.

The Stranger är inte på något sätt banbrytande, dessutom känns den lite väl ofta för konstruerad, men både handlingen och produktion med genomgående bra skådespelare, är så välgjord att vi mer än villigt tillbringar sex timmar med denna församling britter som alla bär på hemligheter, trots att slutet känns aningen oförlöst och tråkigt. 4 stjärnor.