Recension: The Shining

Filmen bygger på Stephen Kings (som för övrigt avskyr filmen!) roman där vi möter den spirande författaren Jack Torrance (Jack Nicholson) som tar med sig sin unga fru och lillgrabben Danny (fantastiskt spelad av Danny Lloyd) för att övervintra på The Overlook Hotel i den amerikanska fjällvärlden. Hotellet är stängt på vintern och Jack är en nyanställd vaktmästare på detta fördömda ställe ute i ödemarken. Den förra vaktmästaren mördade bestialiskt sin fru och deras tvillingdöttrar med yxa. Torrance Junior är av den synska typen, han har ”shining”.

Innan avresan har junior ett par relativt olycksbådande syner, visioner som blir allt värre i takt med att pappan hamnar i ett mer och mer depressivt/maniskt tillstånd som orsakas av skrivkramp och ensamheten – och en tjatig kärring. Så Jack gör helt enkelt vad som förväntas av honom för att ”rätta till” situationen …

The Shining har alla element som en bra rysare ska ha, en skum historia, ensamhet, synska personer, stora övergivna byggnader, isolering från omvärlden, hysteriskt skrikande kvinnor, en konstant psykologisk underton och sist men inte minst Nicholson i hans livs roll: ”Heeeere’s Johnny!” Shelley Duvall är också en fullträff som den livrädda hustrun med ögon som lyser av skräck och osäkerhet.

Många av scenerna framkallar rysningar längs ryggen, inte bara på grund av spänningen utan av Nicholsons fantastiska roll! The Shining är främst en psykologisk, lätt övernaturlig rysare, allt toppat av fantastisk scenografi, skådespeleri och musik samt visionärt foto och klippning. En film du kommer att vilja se igen och igen – om du vågar!

Den förlängda versionen (+24 minuter) ger karaktärerna mer djup och förbättrar några av scenerna på ett föredömligt sätt, även om den på samma gång avslöjar lite för mycket av persongalleriets mörka hemligheter. Men sammantaget föredrar vi den framför bioversionen.

Det är fascinerande hur väl man har restaurerat filmen. Formatet är återskapat i utmärkt 16:9 och färgerna och skärpan är vansinnigt bra, med exceptionellt lite brus i bilden. Ljudspåret är remixat (från mono!) till DTS-MA 5.1-ljud, som dessvärre saknar lite tryck i de mörkaste tonerna. Som extramaterial får vi bland annat ett intressant och informativt kommentatorsspår av steadicam-skötaren och en historiker, Vivian Kubricks fantastiska dokumentär, trailer samt tre dokumentärer.