Recension: The Light Between Oceans

Filmen bygger på en roman av M.L. Stedman och presenterar oss för Tom Sherbourne (Michael Fassbender). Tom kommer hem desillusionerad och omskakad i själen från första världskrigets skyttegravar. Allt han vill ha är lugn och ro och avskildhet – och det får han verkligen när han börjar jobba som fyrvaktare på den öde ön Janus utanför Australiens västkust.
Den introverta enstöringen väcker dock varma känslor hos landsortsflickan Isabel (Alicia Vikander, Ex Machina). I egenskap av dotter i en familj som har förlorat två söner i kriget vet hon en hel del om sorg och gör det till sin livsuppgift att ”väcka liv” i Tom. Tillsammans flyttar de ut till ensamheten, men förtvivlan träffar dem hårt när de får missfall efter missfall.  Men så driver plötsligt en liten roddbåt iland, med en död man – och ett spädbarn!
Isabell bönfaller Tom att de ska ta hand om barnet som sitt eget och inte berätta vad som hänt. De gör som hon vill och lever sedan bra liv – tills de träffar änkan Hannah (Rachel Weisz). Filmens stora fokus är det moraliska dilemmat som Tom och Isabel ställs inför: ska de berätta sanningen eller låtsas som ingenting, svälja de moraliska kvalen och leva vidare som om ingenting hade hänt?

https://www.youtube.com/watch?v=YSX-mpsVutQ

Handlingen är så tårdrypande dramaromantisk att man nästan misstänker att självaste Nicholas Sparks (The Notebook) har åkt över pölen och författat manus. Men det har han inte – och tack för det! För även om Fyren mellan haven vet hur den ska trycka på alla tårframkallande knappar så berättar den en betydligt bättre berättelse alla Sparks-filmer – och dess starkaste kort är skådespelare av världsklass.
Det stabila skådespeleriet ackompanjeras av ett foto som också håller världsklass. Adam Arkapaw (True Detective) låter kameran svepa över det majestätiska, karga landskapet och smeker ansiktena på väderbitna människorna. Regissör och manusförfattare Derek Gianfrance, som praktiskt taget har specialiserat sig på komplexa förhållanden mellan män och kvinnor (Blue Valentine, The Place Beyond the Pines), har den här gången dragit ner på tempot och handling betydligt jämfört med sina tidigare filmer, vilket passar historien och det intensiva dramat – fast vissa scener hade med fördel kunnat kortas.
Handlingen innebär att man lätt kan spela på de mest elementära – och klyschigaste – känslorna, ofta ackompanjerade av klinkande, dyster musik. Så är det också, det ”målas” bitvis med en lite för bred pensel, även om det definitivt går att leva med. Det är spänningen och det mänskliga perspektivet mellan Tom och Isabell som är filmens starkaste kort, och det slår gnistor om det nedtonade samspelet mellan Fassbender och Vikander (de blev till och med ett par på riktigt under inspelningen). Filmens största svaghet är att delar av handlingen blir lite väl långsökta/orealistiska (vi tror inte på valet Hanna ger Isabel) och att det mot slutet blir för uppenbart vad Gianfrance vill ha för känslomässig reaktion från sin publik.
Sammantaget är detta en mer ”konventionell” film än vi är vana vid från Gianfrance, på gott och ont. Fyren mellan haven är en tekniskt briljant film med skådespelare av världsklass, men förstörs tyvärr av lite väl uppenbart känslomässigt publikfrieri och ett onyanserat manus. Men det räcker verkligen till 4 superstabila stjärnor – det hade blivit 5 om den bara hade vågat vara lite mer subtil. En film som passar perfekt att se tillsammans med kärleken i soffan.
Bildkvaliteten är mycket bra, men vi hade velat ha lite mer tryck i färgerna. Surroundljudet (DTS 7.1) håller yppersta kvalitet, vi har sällan hört en klarare dialog. Bonusmaterialet har ett intressant kommentatorsspår av Gianfrance och en kort bakomfilm och lite om location.