Recension: The Last Gentleman

Robert Redfords karaktäristiska ansikte har blivit fårat och väderbitet med tiden, men han har behållit sin pojkaktiga charm. Vi kan inte tänka oss en skådespelare bättre lämpad att spela en åldrande, charmig gentleman som helt enkelt älskar att råna banker.

Filmen bygger på den verkliga personen Forrest Tucker (Redford), som rånade banker och rymde från fängelset 16 gånger i USA på 1950–1980-talet. Vi får följa med honom på gängets sista rånturné och hans sista flirt, med Jewel (Sissy Spacek).

Tom Waits och Danny Glover gör fina biroller som Forests trogna kompanjoner, men det är ingen tvekan om att det här är Redfords film. The Last Gentleman (som egentligen heter The Old Man and the Gun) är något så sällsynt som en feelgood-bankrånarfilm där Robert Redford får spela ut hela sitt register – alla andra spelar andrafiol.

Casey Affleck är bra som den sansade polisutredaren som drömmer om den stora fångsten men som i själva verket har blivit fascinerad av mannen han jagar, och Sissy Spacek är som vanligt lysande som bankrånarfantastens sista flamma. Det som Forrest verkligen brinner/lever för är – på ett gentlemannamässigt sätt – att råna banker och fly från polisen, pengarna är bara en trevlig bonus.

David Lowery har regisserat en rånarfilm i lugnt tempo, med fokus på dramat mellan människor, och vi får ett intimt porträtt av den lugna, eleganta bankrånaren. Samtalen mellan de tre männen och Forrests syn på livet är filmens starkaste kort, men det kunde helt klart ha gjorts mer av spänningen mellan bankrånaren och mannen som jagar honom. Afflecks karaktär får tyvärr för lite speltid och fokus, det är mellan dessa båda män som en av filmens starkaste scener utspelar sig, när de (i bästa Pacino/De Niro-stil) möts ansikte mot ansikte.

Redford utmärker sig i sin svanesång, men detta är definitivt inte någon banbrytande roll för legenden, på många sätt och vis upprepar han sina signaturroller från klassiker som Butch Cassidy, Fyra smarta bovar och Blåsningen – men kors så bra han är på just det! 4 starka stjärnor.

Fotot håller en mild färgpalett och är lätt grovkornig för att matcha tidsåldern. Ljudspåret är precist och har ett utmärkt röstspår. Tyvärr inget bonusmaterial.