Recension: The Huntsman: Winter’s War ex. ed.

För fyra år sedan kom den alternativa historien om Snövits kamp om tronen. I Snow White and the Huntsman fick vi se historien om hur den tuffa Snövit (Kristen Stewart) kämpade sig till makten och besegrade listiga och onda drottningen Ravenna (Charlize Theron), med god hjälp av den äventyrliga och heroiska Jägaren (Chris Hemsworth).

Efter en konflikt stod det klart tidigt att Kristen Stewart (hon låg med (den gifte) regissören) inte skulle ställa upp i en uppföljare, därför var manusförfattarna tvungna att köra ett par vändor extra för att klämma fram en annan historia ur äventyret, och det som serveras här är en salig blandning av Lord of the Rings, Frost, Trollkarlen från Oz, Game of Thrones och Snövit. Vår skepsis var påtaglig, men resultatet är en film som är mycket roligare än LOTR, saftigare och mer underhållande än Frost och som ger Snövit-karaktärerna betydligt mer djup.

Denna historia tar sin början ungefär sju år före det avgörande slaget mellan Snövit och Ravennas armé. Det visar sig att Ravenna har en syster, Freya (Emily Blunt), som efter en olycka med sin kärlek äntligen kan släppa lös sina magiska krafter – att frysa allt hon vill till is.

Systrarna delar landet mellan sig och Freja förvandlar den frodiga norra delen till en karg öken av is. I det kalla vinterlandskapet förbjuder hon alla känslor och kidnappar barn som hon formar till sin privata armé. Bland dem finns Eric (Hemsworth) och hans eldiga flamma Sara (Jessica Chastain). När känslorna gnistrar mellan dem blir de krossade av Freja, samtidigt som Snövit kämpar mot demonen i den magiska spegeln – en spegel som Freja får nys om och gör sitt yttersta för att få tag i. Men Snövit övertalar Eric om att hitta spegeln och krossa den.

Hemsworth (Thor) är som skapt för rollen som den hårda jägaren med glimt i ögat och stål i nävarna och ett gott och känslosamt hjärta. Han stortrivs uppenbarligen i rollen som Huntsman och leker sig igenom filmen, slåss med en storstark i handen, flörtar med kvinnorna och river av fräcka kommentarer. Chastain är hans perfekta partner medan Theron (precis som i den förra filmen) känns överdriven och teatralisk. Däremot lyckas Blunt bra i rollen som den iskalla drottningen och har bland annat en fantastisk scen där hon överträffar rida-på-isbjörn-scenen i Isbjörnskungen.

Rent visuellt och på specialeffekterna märks det att det har gått några år sedan Frodo traskade runt i skog och mark med Ringen på släptåg, här är specialeffekterna föredömliga (och hålls på en relativt måttlig nivå). Winter’s War är ett ymnighetshorn och en riktig fröjd för ögat. Tonen är lekfull och lätt och berättelsen har ett bra flyt. Bitvis är filmen väl svulstig, men så pass anspråkslös och har en fräsch dialog och ett härligt samspel (inte minst mellan Hemsworth och Chastain) att vi verkligen blir underhållna. Winter’s War är ingen ”stor” film, men härligt välgjord underhållning. 5 stjärnor.

Blu-ray-utgåvan har en otroligt läcker bildkvalitet, med knivskarp bild, friska och naturliga färger och lite brus. Ljudspåret är mäktigt och detaljerat och har en mycket bra surroundeffekt. Som bonus finns ett par utelämnade scener, bloopers, kommentatorsspår samt en halvtimmes informativ bakomfilm.