Recension: The Hunger Games: Mockingjay – Part 2

Ända sedan den första filmen (The Hunger Games, 2012) i trilogin, som bygger på böckerna av Suzanne Collins, har filmserien varit en stor kommersiell och konstnärlig framgång. Detta trots att många kritiker och anhängare av de litterära verken har haft delade meningar om filmernas kvalitet. Vad man än tycker om filmerna så är det ingen tvekan om att de har satt sina spår i filmhistorien och att många har sett fram emot det sista kapitlet.

The Hunger Games: Mockingjay – Part 2 fortsätter berättelsen från förra filmen där hela Panem drabbas av ett fullskaligt krig. Vi står inför den avgörande sammandrabbningen mellan president Snow (Donald Sutherland) och Katniss Everdeen (Jennifer Lawrence), där den senare går samman med en grupp av sina närmaste och allierade, inklusive Gale, Peeta och Finnick. De tänker befria alla från tyranniet genom att utföra ett attentat mot Snow, som i sin tur vill krossa Katniss och rebellerna en gång för alla. Den desillusionerade hjältinnan får det riktigt tufft när hon närmar sig Snow-regimens högborg Capitol.

Francis Lawrence (I Am Legend) kom in som regissör i den andra filmen (Catching Fire) och har tveklöst skapat en intressant och sevärd franchise. Filmerna har utvecklats från ett relativt enkelt koncept till att bli en mörk, komplex och intelligent skildring av media och makt. Filmerna har haft en spännande premiss och har gått grundligt tillväga när de skildrat både stridigheter och karaktärer. Mockingjay – Part 2 har alla dessa egenskaper, men som avslutning är den ändå en besvikelse. Intrigen och den intensiva upptakten till slutet blir tyvärr ett antiklimax och en stor besvikelse.

Det känns inte bara som ett svek mot oss i publiken, det är helt enkelt förbluffande hur ofullkomlig finalen är. Speciellt epilogen känns konstlad och orealistisk med tanke på seriens värld. Rent produktionsmässigt ska det däremot delas ut mycket lovord. Foto, klippning och scenografi är snyggt gjord och skådespeleriet är berömvärt. Extra trevligt är det att (ännu en gång) få återse Philips Seymor Hoffman på skärmen, även om han inte gör mycket väsen av sig.

För fansen räcker allt detta säkert, men slutsatsen måste bli att filmseriens eftermäle får en dålig bismak med en sådan här final. Fyra stjärnor.

The Hunger Games-serien får åtminstone ett värdigt avslut i och med Blu-ray-utgåvan. Recensionsexemplaret är en special edition med två skivor som innehåller rikliga mängder extramaterial. Förutom kommentatorsspår finns närmare tre och en halv timmar med bonusmaterial. Och som grädde på moset är bilden tjusig, med svärta och detaljrikedom av högsta klass. Ljudspåret (DTS 7.1) lägger ribban högt och levererar toppkvalitet. Särskilt rekommenderad!