Recension: The Harder They Fall

Vilda västern är inte död!

Efter en lång paus har westernfilmerna fått en liten renässans de senaste åren. Och det är bra, för det finns inte mycket som är lika underhållande som en välkomponerad vilda västern med arketypiska karaktärer som vet hur man hanterar en sexskjutare.

 

I The Harder They Fall ger regissör Jeymes Samuel oss en intressant knorr på klassisk western. I den här filmen är samtliga (med undantag för invånarna i ”White Town”…) av skådespelare svarta och porträtterar riktiga (vita) personer som vandrade runt i vilda västern på den tiden när hästarna galopperade vilda på den ändlösa prärien i USAs Heartland.

Handlingen i sig är verkligen inte originell, huvudpersonen Nat Love (Jonathan Mayors, Lovecraft Country) upplever som liten pojke när hans föräldrar dödas brutalt och ägnar sedan sitt liv åt att hämnas på mördaren.

I spetsen för banditerna hittar vi den hänsynslösa, och (uppenbart) känslomässigt efterblivne Rufus Buck, mästerligt porträtterad av en iskall Idris Elba – en skådespelare som länge förutspåddes få rollen som nye James Bond.

Buck och hans brokiga gäng skurkar livnär sig på att råna banker, tåg och glädjehus – men Nat Love är honom på spåren, och när han väl fått upp vittringen på sitt byte biter han sig fast som en rasande pitbull.

Samuel har bara en enda annan långfilm på sin CV (även den en western), men här bevisar han sina färdigheter som regissör, ​​dramaturg och lekfull manusförfattare. Han använder sig oförtrutet av de mest kända elementen från den något sjabbiga westerngenren, tweakar dem och ger dem en helt egen prägel – och det fungerar (för det mesta) hur bra som helst!

En extra dimension är att hjälten i berättelsen, Love, inte heller är guds bästa barn – han lever som småkriminell efter ett slags egenkomponerad hederskodex. Det är upplyftande att alla karaktärer inte är lika svartvita som i traditionella westernfilmer á la John Wayne & Co.

Förutom starka cowboys hittar vi lika starka, och snabbkäftade, kvinnor i The Harder They Fall. Trudy (Regina King) är en lojal, stenhård, följeslagare till Buck och eldiga Mary (Zazie Beetz) kan sina moves och hantera ett vapen eller två. Förutom att vara nattklubbsägare, sångerska och dansare är hon en gammal sängkamrat till Nat Love.

Deras nuvarande, obefintliga relation är dock lika eldig som Marys entréscen när hon hamrar loss till en negro spiritual. En scen som ger härlig gåshud över hela kroppen (både inre och yttre organ), och lägger grunden till det ständiga och häftiga musikspåret där Jay-Z har mer än ett finger med i spelet.

Tyvärr lider filmen av en något tam, och för långdragen, mittdel, plus att Samuels uppenbara fascination för Tarantinos blodsprutande serietidningsvåld med fördel hade kunnat mildras. Här är effekten mer störande än verkningsfull.

Som en lite dold röd tråd ligger raspolitiken och bubblar under ytan, vi hade tålt att Samuel tryckte upp den tydligare i ansiktet på oss.

The Harder They Fall är verkligen råläcker. Den visuella stilen är fulländad, med starka färger, eleganta och överdådiga kostymer samt vacker belysning och subtilt foto (av Sean Bobbitt), med många närbilder av väderbitna ansikten.

Filmen är inte helt i klass med remaken av The Magnificent Seven (2017), men definitivt en ytterst duglig western, med ett oväntat slut, och genomgående toppskådespelare som vi är övertygade om har haft kul under hela inspelningen.

4 mycket starka stjärnor till denna intressanta knorr på vilda västern, kryddad med kul komik och en djupare mening. Rekommenderas!