Recension: Superhjälte med djup

Vi har nästan tappat räkningen på hur många X-Men– och spinoff-filmer som gjorts – uppenbarligen alldeles för många, med allt mer snarlika handlingar – men så kommer Logan, en film som skiljer sig otroligt mycket från resten!

Vi befinner oss i gränsområdet mellan USA och Mexiko, där en trött Logan, a.k.a. Wolverine, försörjer sig som limousinchaufför. Så snart hans skift är över kastar han i sig tillräckligt mycket whiskey för att glömma den sorgliga tillvaron, det förflutna och all smärta. Ett liv i självömkan är inget liv, sägs det, vilket naturligtvis även Logan har insett eftersom han funderar på självmord. Det enda som håller honom vid liv är att Charles Xavier (Patrick Stewart) behöver vård, samt den utopiska drömmen om ett bekymmersfritt liv ute till havs – men sedan hinner naturligtvis hans förflutna ikapp honom.

Inkognito superhjälte

Det som verkligen skiljer Logan från alla de andra X-Men-filmerna är att man för det mesta glömmer att det är en X-Men-film man tittar på. Regissör och manusförfattare James Mangold serverar oss ett drivande bra mänskligt drama, varvat med ett par alldeles förträffliga actionscener, där vår man ”av en slump” har knivblad som sticker ut händerna och är praktiskt taget osårbar. Logan har faktiskt fler likheter med filmer som The Wrestler, Leon, A Perfect World och Crazy Heart än superhjältefilmer.

I Logan möter vi den trötta ”cirkushästen” som är trött på alla gamla ”konster” och livet i allmänhet, som bara försöker lägga det förflutna bakom sig men som inte lyckas släppa taget. Han får också (utan att han vill det) ansvar för ett barn som han måste försvara från all världens ondska och övermakt. En komplex huvudperson som lever ett liv utan glädje eller hopp om framtiden och som dränker sin självömkan i spritens sköna tröst.

På flykt

År 2029 har myndigheterna äntligen (nästan) lyckats utplåna samtliga mutanter och Logan håller Charles instängd i en metallbunker för att han inte ska utgöra någon fara för vare sig själv eller andra. Myndigheterna har däremot inte helt glömt bort den stora militära potential en mutant kan ha, så nu försöker de odla fram nya genetiska mutanter i provrör – mutanter de kan kontrollera helt och hållet.

När Logan flyr från myndigheterna och paramilitära grupper tar han med sig Charles och föräldralösa Laura (en skrämmande bra Dafne Keen) på en road trip genom USA – på jakt efter fredliga ”Utopia”, där de kan få vara ifred för ett samhälle som försöker utrota alla som är annorlunda. Detta är också filmens politiska, och högst aktuella, budskap. Med det sagt så kan filmen också avnjutas som en ren actionfilm – fast utan popcorn, den är för djup och allvarlig för det.

Komplex superhjälte

Jackman är i sitt esse som åldrande, livströtte Logan. Han haltar sig fram genom tillvaron och tänker inte längre än till nästa drink, och på möjlighet att spara ihop tillräckligt kapital för att köpa drömbåten som skulle ta honom bort från allt skit. En sällsynt komplex super-/antihjälte som får en nytändning när han får någon att bry sig om.

Våldet är råare, mer explicit och ”äkta” än i de tidigare filmerna, vilket passar den dystra och ”realistiska” tonen mycket bra. Men allt våld sker inte utan konsekvenser, vilket Mangold exemplifierade så bra i westernklassikern Shane (1953), där hjälten som begår mord (trots att offren är onda personer) märks för livet och måste lära sig att leva med det.

Logan är ett medryckande bra porträtt om mänskligt förfall, självömkan och möjligheten till nytt hopp. Allt toppas av en lysande roll av en synnerligen komplex Jackman och en skrämmande bra debutant, Keen. 5 stabila stjärnor för detta epos – som avnjuts bäst med en mörk öl.

Referensfilm

Förutom att vara en alldeles förträfflig film har 4K-versionen av Logan tekniska kvaliteter av högsta klass. Bildkvaliteten är alldeles superb, med en vansinnig skärpa och detaljrikedom, och ett vackert djup där ingenting försvinner i mörka scener. Ljudspåret (Dolby Atmos) passar både filmen och bildkvaliteten. Ett förträffligt mixat surroundljud med en dundrande bas som ändå alltid har en kristallklar dialog. En teknisk referensfilm!

I extramaterialet är Mangolds kommentatorsspår det mest intressanta, där finns också ett par borttagna scener, trailer och en omfattande bakomfilm, samt en extra BD-skiva med filmen i svartvitt.