Recension: Superhjältarna 2

Hela 14 år har gått sedan vi lärde känna den speciella superhjältefamiljen i Disney/Pixars hyllning till superhjältarnas guldålder. Nu är de här igen och inte en dag har gått – och inte har de utvecklats ett dugg heller.

Den ärkeamerikanska kärnfamiljen består av Mr Incredible (Craig T. Nelson), Elastaflickan (Holly Hunter) och deras tre barn – alla med speciella superkrafter. Filmen utspelas 1962 och följer familjen när de är tvungna att gå undercover eftersom superhjältar blir förbjudna. Nu försöker de ännu en gång att rentvå sin yrkeskårs namn och bli legaliserade. Det rika syskonparet Deavor sätter igång en kampanj där Elastaflickan ska ge världen ett nytt och bättre intryck av de utskällda superhjältarna.

Även denna gång står Brad Bird för både manus och regi, och fortsätter historien där den slutade. Men mycket har hänt på superhjältefronten sedan dess, vi har bland annat fått se ett antal självironiska och nostalgiska superhjältefilmer. Bird insisterar på att världen har stått stilla och historien ger oss väldigt lite att sätta tänderna i. Filmen räddas dock av extremt charmiga karaktärer, kul repliker och en otroligt läcker retro-animering.

När Elastaflickan får i uppdrag att rädda världen, med en alldeles för förutsägbar och ofta haltande handling, blir Mr Incredible ensam-pappa med ansvar för tre krävande barn – i synnerhet familjens minsting kräver (oväntat) mycket uppmärksamhet. Kul scener i en annars inte särskilt utmanande film. Sammantaget är detta ett trevligt, smånostalgiskt återseende av charmiga karaktärer, men definitivt inte någon ”nödvändig” film. Fyra svaga stjärnor.

Kvalitetsmässigt är Disney-utgåvan mycket tillfredsställande. Maxpoäng för bilden och dess skarpa, naturliga färger utan brus och med förträfflig kontrast. Surroundljudet (DTS 7.1) är detaljerat och exakt men saknar lite tryck i krävande scener – vilket det tyvärr är ont om i Disney-filmer, även om det inte är lika påfallande här. Bonusmaterialet lär ge dig det mesta du behöver, inklusive kommentatorsspår, utelämnade scener, trailers, minidokumentärer och en längre dokumentär med intervjuer.