: Pettson & Findus – Roligheter

Sven Nyqvist har gjort en lång rad tecknade böcker om den otroliga pratande katten Findus som är bästa kompis med den ensamme Pettson – historier som sjuder av uppfinningsrikedom, originalitet, äkthet och charm. Den tyska adaptionen förvandlar historien till dussinvara.

På nittio minuter har flera av Nyqvists böcker vävts ihop till en mer eller mindre sammanhängande historia där vi får träffa den åldrande och ensamme gubben Pettson som får katten Findus i present av en granne. Med den kreativa och ohejdbara katten i huset får Pettson nytt liv. Tyvärr har Nyqvists varma och handritade värld förvandlats till något slags amerikansk barn-TV på steroider – det verkar som om vi hamnat på något slags ”Candy-Land”. Och varför i hela friden ska bakgrunden i den vackra naturen vara kulisser när man väl har bestämt sig för att göra en spelfilm av historien?

Men visst, detta är långtifrån en katastrof, även om den är en besvikelse med tanke på det fina utgångsläget. Findus är snyggt animerad och påminner starkt om den vilda katten från böckerna, och även om kulisserna är ”konstlade” så är stilen från böckerna i stort sett bevarad, även om den kör lite på speed. Tre helt godkända stjärnor.

Färgerna är uppskruvade till max igenom hela filmen och skär i ögonen, men ljudspåret är absolut godkänt med klar dialog. Inget bonusmaterial.