Recension: Pacific Rim 2 – Uprising

Självaste Guillermo del Toro (Crimson Peak, The Shape of Water) stod för regin av den första Pacific Rim. Den var kanske ingen stor cineastisk upplevelse, men definitivt en sevärd och underhållande film. Del Toro har klokt nog hållit sig långt borta från uppföljaren – för sällan har vi serverats kalkon så här tidigt på året!

Handlingen utspelas tio år efter det stora kriget mellan människorna och jättemonster/aliens-”dinosaurierna” (Kaijus). Jordens befolkning försvarade sig genom att bygga megarobotar (”jägare”) som styrdes med tankekraft av två piloter. Efter att ha mosat x antal av jordens metropoler, plus Golden Gate-bron, gick mänskligheten segrande ur striden. Men gissa vad? Monstren har kommit tillbaka!

Uppföljarens handling är lika oorginell och tunn som överkokt löksoppa på en enda schalottenlök. Dessvärre avled Idris Elba i den första filmen, nu är det hans son Jake (John Boyega från Star Wars) som ska gå hans stora fotspår. Först måste han bara kvickna till efter de senaste årens ständiga partajande med cocktails och playboy-tjejer(!). Med till Asien (ännu en gång flörtar Hollywood hämningslöst med den nya stora marknaden) tar han den unga rebellen – och tekniska geniet – Amara (Cailee Spaeny).

På basen står Nate (Scott Eastwood – japp, Clintans son!) för utbildningen av nya rekryter, samt den trotsige Jake, som är övertygad om att kriget är över en gång för alla. Det är det naturligtvis inte.

När kampen mellan monster och maskin inleds ännu en gång, så är det det ENDA som Pacific Rim 2 har att erbjuda. Karaktärerna är platta som pannkakor, handlingen är osannolikt långsökt, parodisk och konstruerad så att det ska få plats så många tröttsamma – och evighetslånga – strider där monster och maskiner slår ihjäl varandra samtidigt som de mosar skyskrapor, broar och bergssidor. Till slut blir alla de snudd på identiska striderna bara otroligt enerverande, enkelspåriga och utmattande. Man kan säga mycket dåligt om Transformers-filmerna, men de hade åtminstone glimten i ögat! 2 stjärnor.

Om filmen är en stor besvikelse så håller åtminstone den tekniska kvaliteten på 4K-skivan måttet. En förträfflig bildkvalitet (vilket i och för sig inte är så svårt eftersom 90 % av filmen består av CGI) och ett ljudspår som håller dig vaken trots den tråkiga handlingen. Kommentarspår, utelämnade scener och tio minidokumentärer är vad vi bjuds på i bonusmaterialet.