: Pacific Rim

Mexikanen Guillermo del Toro (regi) är bäst känd för sin fantastiska fabelthriller ”Pans labyrint” (2006) och ”Hellboy”-filmerna. Hans känsla för visuella läckerheter och spektakulära varelser har han tagit med sig från ”Pans labyrint”, och en del av de tuffa actionscenerna från ”Hellboy” ser vi också en skymt av i ”Pacific Rim” – fast multiplicerat med tusen!

Tanken med en sådan här film är helt uppenbart att den ska vara ren popcornunderhållning och vi förväntar oss inget nydanande manus eller några karaktärer med djup. Å andra sidan måste vi kunna förvänta oss lite bättre originalitet och en aning mindre förutsägbart handlingsförlopp, plus karaktärer som har ett uns mer komplexitet än vad ”Pacific Rim” kan bjuda på. Här är allt så formelbaserat att vi nästan kunde ha skrivit recensionen efter att ha sett de första tjugo minuterna!

I korta ordalag handlar filmen om att jorden (ännu en gång!) anfalls av utomjordingar – och de är inte släkt med E.T! De är ett slags variant av uråldriga dinosaurier, korsade med monstret från ”Alien” i XXL-version, som sätter igång med att rasera vår planet. På känt manér börjar de med våra kända städer och landmärken. Första byggnadsverket som förvandlas till kaffeved är alltså Golden Gate-bron i San Francisco. Sedan färdas de objudna gästerna jorden runt och har sönder saker och platser, innan det sista och avgörande slaget äger rum i Hong Kong-bukten.

Ingen vet vad utomjordingarna vill, men man fattar att de gillar att mosa byggnader och tugga på människor. Som motangrepp bygger amerikanerna (!) ett par enorma superrobotar, så kallade jägare, som styrs av människor på insidan. De är lika stora som ett par medelmåttiga skyskrapor och har en slående likhet med Transformers när de går till motattack. På samma gång bygger människorna enorma murar, inspirerade av Israels mur mot palestinierna, som ska stoppa monstren från att nå världens metropoler. Efter sju år och många förlorade slag är myndigheterna beredda att ge upp jägarstyrkan, men general Pentecost (Idris Alba) vill leda dem i ett sista avgörande slag.

Största problemet med filmer som får en sådan här fantasibudget som ”Pacific Rim” (nästan 1,5 miljarder kronor) är att filmbolaget inte vågar chansa på något sätt. Ingen i publiken får bli stött eller upprörd, handlingen måste vara så okomplicerad att alla kan hänga med. Ordet ”kontroversiellt” är bannlyst. Resultatet är en platt och ganska så trist handling som ska passa alla, och alla ska också få en dos av vad just de gillar, inklusive den oundvikliga dosen komik – som i ”Pacific Rim” kommer från två ”roliga” forskare. Det gör ingenting att alla sådana här filmer måste ha kul karaktärer som bryter upp handlingen, men varför i h-vete måste de vara så otroligt överdrivna, irriterande och imbecilla? Dessutom är mer än två timmar för mycket med ständiga monsterslagsmål. Man tröttnar.

Skådespelarna är inget att skriva hem om, fast det bör påpekas att de delvis kan skylla på ett tämligen tamt manus med många töntiga repliker. Den enda som har äran i behåll är Idris Alba som ståndaktig soldat. Huvudrollsinnehavaren Charlie Hunnam är så stel och charmlös att det är ledsamt. Men visst, trots alla svordomar och galla roar vi oss tillräckligt mycket, med en kall pilsner eller två, Non Stop-godis och salta potatisskruvar för att bränna av fyra stjärnor. Tekniskt välproducerad popcornunderhållning.

Många av 3D-filmerna som släpps på bio hade lika gärna kunnat vara utan effekten (till exempel den senaste Superman-filmen), men det gäller inte för ”Pacific Rim”. Både det allmänna 3D-djupet och alla effekter tillhör det bästa vi har sett på film och det syns inte ett spår av crosstalk. Bildkvaliteten är dessutom förträffligt skarp och har bra, fast en aningen skarpa, färger. Svärtan är fantastisk. ”Storfilmer” måste ha bra ljud och på det området levererar ”Pacific Rim” varorna så det räcker! Ljudet är inte bara högt och mäktigt, det är fantastiskt bra! Surroundpotentialen utnyttjas till max, ljud dansar runt huvudet och kommer från alla håll, fast lika exakt och koncist. Och subbasen jobbar stenhårt. Härligt! Detta är med andra ord en perfekt film om du vill skryta med din hemmabio.

Inte heller när det gäller extramaterial har det snålats på pengar. Vi får bland annat ett omfattande och informativt kommentatorsspår med del Toro, han berättar om ”alla” detaljer med entusiasm och kunskap – från historiens späda början till färdig film. Dessutom finns ett par borttagna scener, bloopers, regissörens ”anteckningsbok” som tar med oss på en interaktiv resa genom produktionen, lite om specialeffekterna och en timslång bakomfilm uppdelad på tretton minidokumentärer.

http://www.youtube.com/watch?v=rkOy1C8eX6o