Recension: Orange is the New Black, säsong 4

TV-serien Orange is the New Black har under de senaste åren vunnit nästan 50 internationella priser och blivit en av de största framgångarna för streamingtjänsten Netflix. Trots att temat definitivt inte har varit obeprövat i underhållningsbranschen så har berättelsen om livet på Litchfield-anstalten lockat enormt mycket publik över hela världen.

https://www.youtube.com/watch?v=c6O9rfoz0f8

För några månader sedan meddelade Netflix och seriens skapare, Jenji Kohan, att säsong 5-7 ska produceras under de kommande åren. Med tanke på populariteten är det inte förvånande, men om serien ska fungera på lång sikt så blir det en tuff uppgift att upprätthålla den höga standard som publiken har serverats hittills.

I den första säsongen (2013) av Orange is the New Black introducerades vi för Piper Chapman (Taylor Schilling), en kvinna i trettioårsåldern som var dömd till ett längre fängelsestraff för att hon hjälpte en väninna, Alex Vaus (Laura Prepon), att smuggla knark. Vi fick följa Piper under hela processen med att anpassa sig till sin nya tillvaro, bland ett antal olika karaktärer, genom mycket lyckade säsonger.

Säsong fyra plockar upp tråden direkt där den förra slutade, när Litchfield-fängelset håller på att privatiseras. För att förbättra ekonomin ökas antalet interner och de gamla fångarna får en ny och besvärlig vardag. Samtidigt spetsas många gamla konflikter till, vilket gör situationen svårare än någonsin. Piper får ganska så stora problem med att återetablera sig på Litchfield på grund av alla de nya karaktärerna som inte känner till hennes bakgrund och position.

Precis som de flesta kritiker och tittare över hela världen har vi på Ljud & Bild varit förtjusta i seriens första tre säsonger. Orange is the New Black är synnerligen förförande underhållning som på ett perfekt sätt har lyckats kombinera komedi och drama. Handlingen, karaktärerna och skådespelarna varit felfria och etablerat serien som en vinnare i myllret av TV-serier. Säsong fyra fortsätter med allt som det vinnande receptet innebär, men uppvisar tecken på att det börjar bli slut på idéer.

Säsongen börjar lovande, med att lag och ordning måste införas efter den stora flykten i slutet av säsong tre, men efter ett tag tappar handlingen tempo vacklar för mycket från den ena situationen till den andra. Fjärde säsongen tappar fokus på huvudkonflikterna, samtidigt som den ägnar för mycket tid åt mindre viktiga utvikningar. Och eftersom att det dyker upp ett helt gäng nya karaktärer så vattnas hela konceptet ut. Resultatet är att många av våra gamla bekanta och älskade fångar hamnar i skuggan. Framför allt saknas vår huvudperson, Piper, och vi blir av med mycket av hennes turbulenta förhållande med Alex.

Däremot måste vi ge mycket beröm till produktion som lyckas bevara kontinuiteten och gör att vi känner igen oss genom att behålla nästan samtliga av de karaktärer som har varit med ända från början 2013. Det är också positivt att Orange is the New Black fortfarande har behållit sin identitet och har gott om karaktärer och spänningar som kan utvecklas vidare längre fram i serien. Det är viktigt att betona att detta är fortfarande är storartad underhållning och med tretton timslånga avsnitt finns det naturligtvis utrymme för utveckling/förbättringar. Vi ser därför fram emot fortsättningen av berättelsen och håller tummarna för att de kommande säsongerna också kan locka oss att bänka oss framför TV-skärmen. Recensionen bygger på de fyra första avsnitten av den fjärde säsongen. Fyra stjärnor.

Orange is the New Black, säsong 4, går att strömma på Netflix, som fortfarande levererar hög kvalitet när det gäller den tekniska återgivningen av ljud och bild. Det är betryggande i en tid när de fysiska formaten håller på att försvinna från bokhyllorna hemma hos de allra flesta.