: Oblivion

På regissör Joseph Kosinskis korta meritlista står bara uppföljaren till Tron, Tron Legacy (2010), en film där han bevisade att han behärskar gyllene landskap och samhällen som drivs av maskiner och har den mänskliga aspekten i bakgrunden. Tyvärr har han tagit med sig den mänskliga avsaknaden till Oblivion, en historia som han för övrigt själv har författat. Kosinski har gjort en ovanligt vacker film, där mycket riktigt foto från Island har blandats sömlöst med CGI-effekter för att skapa ett gyllene landskap – men Oblivion är i stort sett befriad från själ och karaktärer vi orkar bry oss om.

När Cruise outtröttligt övervakar jorden och reparerar robotar plågas han av en återkommande dröm där en mystisk kvinna ständigt dyker upp. Drömmen känns som minne från ett tidigare liv. När Cruise sedan träffar kvinnan och möter underjordiska motståndsmän börjar han tvivla på hela projektet.

Kosinski har lånat ohämmat från sci-fi-klassiker som 2001: En rymdodyssé, De 12 apornas armé, Blade Runner och Wall-E, och skapat en fascinerande värld, men den saknar intressanta karaktärer, är ihålig och för lång. En intressant handling förstörs av ett själlöst framförande.

Vi säger det med en gång: bondbruden Olga Kurylenko är strålande, magiskt vacker, men någon karaktärsskådespelare är hon inte. Här blir hon dessvärre inte mer än snygg rekvisita som gör att vi slipper se en Cruise som pratar med sig själv. Däremot är Andrea Risebourgh, som spelar Cruises sambo, en betydligt mer intressant och mångfasetterad karaktär, en svår roll hon klarar med glans.

Cruise gör vad han gör bäst: skjuter, hoppar, springer som fan och räddar dagen – allting med sammanbiten mimik. Tyvärr gör detta bara hans karaktär ointressant och tom. Då är det en mycket mer fascinerande person vi möter i upprorsledaren Morgans Freemans gestalt, men han får tyvärr för lite tid på filmduken.

I slutändan är detta en mycket bra utgångspunkt för en science-fiction-film, men en regissör med mer avstånd till novellen och ett bättre grepp om den mänskliga aspekten borde ha suttit i förarsätet. Tre starka stjärnor.

Både ljud- (DTS-HD MA 7.1) och bildkvaliteten är fullständigt felfri, till och med de mörkaste scenerna syns i tydligt i all sin detaljerade prakt. På bonusfronten belönas vi med en absolut duglig bakomfilm (40 minuter lång), ett par borttagna scener, kommentatorsspår med Cruise och Kosinski samt musikspåret.