Recension: Nine Perfect Strangers, säsong 1

Den framgångsrika australiensiska författaren Liane Moriarty har tidigare fått en av sina romaner filmad: den hyllade serien Big Little Lies. En film som bygger på boken The Husband’s Secret är också på gång.

Nu har TV-teamet bakom Big Little Lies och The Undoing filmatiserat hennes drama-mysterie-krim-roman om nio främlingar som träffas på en exceptionell kurort. Resultatet är klart splittrat, men absolut värt en titt.

https://youtu.be/QvqujH6boEI

 

Genom terapi, gruppsamtal, konfrontationer, ”grävande” i synder och demoner från det förflutna, samt sträva efter att komma ”i harmoni med naturen” ska man hitta tillbaka till sig rätta jag, rena själen och förvandlas till en bättre, mer komplett, människa – helt i harmoni med sig själv. Det är åtminstone teorin bakom konceptet med den enigmatiska ryskan Mashas (Nicole Kidman) oerhört lyxiga hälsocenter ”Tranquillum House”.

Det smått stereotypa persongalleriet består av det mycket ytliga, nyrika, influencer-paret Ben och Jessica, där frun bara är intresserad av sitt utseende och sina perfekta Instagram-bilder, trots att hon egentligen är en ytterst osäker själ; den rasistiska, pillerknaprande Tony (Bobby Cannavale) som retar sig på allt och alla; den introverte Lars (Luke Evans); den försmådda hetsporren Carmel; samt kärnfamiljen Marconi, med irriterande energiske Napoleon (Michael Shannon), hans bottenlöst sorgsna fru Heather och dottern Zoe. Outsidern är den tillsynes normala författaren Francis (Melissa McCarthy), som är djupt ensam, saknar självförtroende och är på väg att rasera sin karriär.

Guru Masha har handplockat gästerna och har nästan lovat dem ”frälsning” och ett nytt och bättre liv efter 10 dagars intensiv terapi/behandling. Efter viss friktion i början av vistelsen blir gästerna av med sina personliga tillhörigheter, alkohol, piller och mobiltelefoner. De övervakas ständigt och får en anpassad ”diet” bestående av psykedeliska lyckopiller inblandad i sin frukost-smoothie.

Ungefär halvvägs in i serien frågar en av kursdeltagarna: ”Är vi med i en realityshow?” Tyvärr känns serien som just en sådan ibland, en konstruerad dokusåpa där deltagarna är noga utvalda för att skapa konfrontationer, konflikter och (onödigt) drama.

Det verkar som att seriens skapare (med ringräven David E. Kelley och John H. Butterworth i spetsen) aldrig har kunnat bestämma sig för vilken sorts serie de egentligen ville göra. Är Nine Perfect Strangers ett djupt mellanmänskligt drama, med riktiga människor som befinner sig i kris? En lättsam komediserie med avväpnande slapstick? En realityserie där allt är konstruerat? Eller en kriminalserie där man ska lösa mysteriet kring vem som hotar Misha?

Lite av varje, visar det sig. Växlandet mellan genrer är både förvirrande och ytterst frustrerande. För när den är som bäst är serien snudd på briljant. När vi får följa med på djupdykningar i det mänskliga psyket, när kursdeltagarna konfronteras med sig själva och sina inlåsta känslor, så gnistrar det om Nine Perfect Strangers. Framför allt Michael Shannon, som den lite pedantiska, evigt optimistiska läraren med ett barns död i bagaget, gör en exceptionellt stark tolkning av mannen som lider av en kraftig emotionell förstoppning.

Familjen Marconi är också den mest normala, och de personer som är lättast att associera sig med. Deras resa, och förvandling, är seriens höjdpunkt och röda tråd.

Den lättsamma komiken, främst personifierad av Melissa McCarthy, känns ofta malplacerad och några av karaktärerna är så stereotypa att vi retar oss på dem.

Den ryska brytningen hamnar lite i vägen för Kidmans roll, Masha är dessutom ett skolexempel på en guru-klyscha, som tror att allting går att lösa med meditation och självrannsakan – toppat av en fet faktura. Kidman är som vanligt bra, men den här gången har hon för lite att spela med, och det dolda hotet mot henne och hennes gamla hemliga liv är en tråd som aldrig riktigt följs upp eller får luft under vingarna.

Trots att den är ojämn är Nine Perfect Strangers en ovanligt tekniskt välgjord och läcker serie med genomgående gediget skådespeleri, (mestadels) intelligent dialog och ett fascinerande mänskligt drama som ställer många intressanta frågor och moraliteter. Med en lite tydligare riktning hade den kunnat bli en klassiker. Rekommenderas! 4 starka stjärnor.

Recensionen är baserad på sex (av åtta) avsnitt av miniserien. Nine Perfect Strangers har premiär den 20:e augusti på Prime Video.