Recension: Mile 22

Mark Wahlberg har nästan blivit en fast ”inventarie” i Peter Bergs actionfilmer, ett samarbete som ofta har burit frukt, till exempel i The Kingdom och Deepwater Horizon.

Berg är inte precis känd för subtila filmer. Han målar actionscenerna med bred patriotisk pensel och trovärdigheten offras ofta för underhållningens skull. Vilket absolut kan funka, men i den synnerligen osammanhängande Mile 22, som har en korkad handling, tippar allt över och blir en kliché-fars.

Elitsoldater, med Wahlberg i spetsen, ska få ut en viktig källa (en vältränad lokal polis) ur Indonesien. Källan har viktig information om var stulit material till kärnvapen har tagit vägen – och Wahlberg missar inte ett enda tillfälle att betona hur extremt farligt det är när sådana ämnen är på avvägar. Enligt överenskommelsen ska källan avslöja informationen så fort han sitter säker på ett flygplan till USA. Från gömstället till flygfältet är det 22 miles …

Berg är bra på häftiga actionscener, och adrenalinet pumpar när kulorna viner runt öronen, även om detta är en överdrivet blodig film – och tyvärr är det bara på det här planet som filmen levererar. Handlingen är så långsökt och löjligt konstruerad att det är bedrövligt, och samtliga av karaktärerna befinner sig i det övre skiktet av kliché-skalan. Synd, för konceptet är intressant, men detta känns mest som ett hafsverk av alla inblandade.

BD-skivan har en både ljud- och bildkvalitet som är mer än tillfredsställande.