Recension: Love & Mercy

De blev världsberömda för sina trallvänliga poplåtar om det glada strandlivet i soliga Kalifornien, med återkommande teman som surfing, flickor, sol och sand. Alla har väl nynnat på Surfin’ USA, California Girls och Good Vibrations, som är texter skrivna av det musikaliska geniet Brian Wilson. 1960 var alla i The Beach Boys, för att inte tala om deras frontfigur Brian Wilson, höga på livet, framgången – och knark. Samtidigt som Wilson skrev trallvänliga poplåtar kämpade han tappert mot sina inre demoner.

I Love & Mercy möter vi en vuxen, desillusionerad Brian Wilson (John Cusack) som har omyndigförklarats och allt han gör kontrolleras av den oerhört manipulativa kändispsykologen Landy (Paul Giamatti). Den före detta flickidolen Wilson vaknar mentalt till liv igen när han möter den handlingskraftiga bilförsäljaren Melinda (Elizabeth Banks). Hon blir hans väg ut ur det nerknarkade helvetet.

Regissör Pohlad tar oss med på en resa i vår musikhistoria, där vi inte alls får någon förhärligande framställning av musikbranschen och av framgång. Den unge Wilson porträtteras med själ och skrämmande äkthet av Paul Dano. Bandet och skivbolaget pressar honom att fortsätta vräka ur sig fängslande låtar trots att han egentligen vill gå åt en helt annan (mer experimentell) musikalisk riktning.

En otrolig (sann) historia, med särdeles bra skådespeleri av Dano, Cusack och Giamatti, som berättar en gripande historia om en svårt sjuk man som försöker återta kontrollen över sin konst och sitt liv – allt kryddat med klassiska Beach Boys-låtar. Klart sevärt.
Blu-ray-skivan har en mycket tillfredsställande ljudkvalitet (DTS 7.1) och bildkvalitet samt ett dugligt bonusmaterial som innehåller borttagna scener, ett bra kommentatorsspår och en dokumentär om den tidsriktiga scenografin.