: Lillyhammer, säsong 3

Själva handlingen har aldrig varit Lillyhammers starkaste kort, det är det karaktärsdrivna dramat som utspelas kring alla de absurda situationer som alla galna personer hamnar i som driver historien framåt. Det betyder att det är tämligen irrelevant om de befinner sig i New York, Rio eller Lillehammer. Men tack vare en betydligt större budget har även reslusten ökat (vi noterar att andelen norsktalande sjunker stadigt) utan att det tillför historien särskilt mycket nytt, bortsett från nya karaktärer. Trots Rio är det fortfarande kulturkonflikten mellan stadslivet i USA och de norska ”byfånarna” (pappalediga, socialbidragstagare och bönder) som står i fokus – och som står för de roligaste ögonblicken. I tredje säsongen handlar mycket om de omaka bröderna Torgeis och Roar.

 

https://www.youtube.com/watch?v=U6CqITlbtlA

 

Frank Tagliano (Steven Van Zandt), alias Johnny Henriksen, har så småningom funnit sig väl tillrätta i den norska småstaden, men han har långtifrån lagt av med sina maffiametoder i affärs- och privatlivet. När han utmanas av en yngre nykomling, och släkting, blir det krig i glesbygds-Norge.

Serien är härligt politiskt inkorrekt, man tycks få skoja och driva med absolut allting, extra lyckad är den före detta A-kassan-anställde med ansvar för flytingintegration, Jan Johansen (en lysande Fridjov Såheim) som efter tre månader i Irak kommer hem som omvänd muslim med ett brinnande hat mot systemet som svikit honom. Av de mer perifera karaktärerna är Jakob Oftebro hysteriskt kul.

Med ett färgrikt persongalleri som närmar sig David Lynchs Twin Peaks i ren absurditet – vi får till och med se en norsk version av självaste ”Bob” när Trond Aurvåg tappar greppet, tar vi av oss hatten för manusförfattarna. Man borde dock ha lagt lite större kraft på en mer helhetlig historia, tredje säsongen är en aning utsvävande och uppstyckad, och har ett relativt slappt mittenparti.

Sista episoden (som slutar överraskande) är regisserad av Van Zandt som dessutom har skrivit en specialroll till kompisen Bruce Springsteen – han spelar den tuffaste och mest beryktade av maffians lönnmördare, bror till Frank, och lyckas fint i sin skådespelardebut.

Efter tre kvällar på raken med ”Lillyhammer-maraton” saknar vi redan de charmiga karaktärerna. Vi tar gärna ännu en vända till OS-byn!

Fem stjärnor.