Recension: Jumanji: The Next Level

Det var komikerlegenden Robin Williams som gjorde den ursprungliga Jumanji (1995) till en sevärd film och en formidabel kassasuccé. Konceptet var barn som sögs in i ett magiskt brädspel, där Williams hade varit fångad i årtionden.

År 2018 kom ett slags uppföljare, där tonåringar ”laddades upp” till ett datorspel. Jumanji: Welcome to the Jungle var en förvånansvärt rolig film, med kul och småfräcka kommentarer och massor av självironi. Uppföljaren är däremot lika tom och meningslös som anemisk blodigel.

Gänget samlas för att ha ledigt över jul, den här gången flankerat av farfäderna Danny DeVito och Danny Glover. In i datorspelet åker de igen, för att rädda Spencer. Alltså tar Dwayne Johnson, Jack Black, Kevin Hart och Karen Gillan åter plats i sina avatarer – fast inte nödvändigtvis samma som förra gången.

Det är detta som är hela ”konceptet” (om det nu kan kallas för ett sådant) för uppföljaren. Hela tiden ska det vara HYSTERISKT kul att karaktärerna har bytt avatarer, personlighet och kön (!) i spelvärlden. Tänka sig, Jack Black har plötsligt fått bröst! Men nej, det är faktiskt inte underhållande, bara väldigt tröttsamt och tjatigt (på värsta tänkbara, amerikanska, överspelade sätt).

 

Specialeffekterna går inte att klaga på, och filmens tempo är värdigt en actionfilm på speed. Men att Kevin Hart över huvud taget har en publik övergår vår fattningsförmåga, i Jumanji är han faktiskt lika enerverande som Chris Tucker var i The Fifth Element – och det säger inte lite.

Jack Black har lite mer finess, men med tanke på den genomgående plumpa dialogen får han inte så mycket att spela på. The Rock gör vad han gör bäst, flexar muskler och lyfter tunga saker, medan Gillan är filmens enda uthärdliga och charmiga karaktär. Mot slutet får vi ett glädjande återseende av Rory McCann (The Hound i Game of Thrones), i en häftig roll som det faktiskt sprudlar lite om.

Sammantaget verkar det som att ingen faktiskt har brytt sig om att göra någon större insats i The Next Level, bara dykt upp på inspelningen, lydigt tagit emot det stinkande och infantila manuset och sedan gjort minsta möjliga insats. Och sedan plockat upp lönechecken med ett leende på läpparna: ”Easy money!”

De allra minsta i familjen kommer förmodligen att släppa fram skrattet ibland, men för alla andra: Håll er borta från detta krampaktiga försök till komedi! 2 stjärnor.