Recension: Joker

Hur många gånger har vi inte sett Batmans ärkenemesis, The Joker, på vita duken? Många! Och det har varit ytterst omväxlande upplevelser.

Den sorgliga clownen

Allt började med Cesar Romero i karikerade Batman (1966). Jack Nicholson var den första Jokern som undertecknad stiftade bekantskap med, i Tim Burtons visuellt läckra Batman. En fin prestation av legendaren Nicholson, men jämfört med 2019-versionen känns hans karaktär (utan att det är Nicholsons fel) som en parodi.

Jared Leto gjorde en liten, och relativt lättglömd, version av en överdriven The Joker i skräpfilmen Suicide Squad (2016). Betydligt bättre var avlidne Heath Ledgers version i klassikern The Dark Knight (2008) – en tolkning som även Joaquin Phoenix drar växlar på i denna historia om ärkeskurkens ursprung.

Vi säger det med en gång: om du köper/strömmar filmen i tron ​​om att du ska få se en häftig superhjältefilm à la Avengers: Endgame, med män i mantlar och jätteexplosioner, så tänk om. Vad regissör Todd Phillips serverar är bitter socialrealism som fokuserar på avsaknaden av rättvisa i ett splittrat samhälle, där de rikaste 1 % distanserar sig alltmer från den ”vanliga” mannen på gatan.

I lägsta samhällsskiktet

Arthur Fleck (Joaquin Phoenix) växer upp i ett hem präglat av fylla, vanvård, våld och ständiga nya fadersgestalter som hans labila, dysfunktionella, alkoholiserade mamma umgås med.

Som vuxen bor han fortfarande hemma hos sin sjuka mor, har ingen socialt umgänge, livnär sig på att uppträda som clown på sjukhus och i affärer – under tiden som samhället och alla omkring honom, utan undantag, behandlar honom som tredje klassens skit!

Ovanpå alltihop lider den godhjärtade Arthur av en psykisk åkomma som ibland oavsiktligt får honom att plötsligt bryta ut i ett hysteriskt, kraxande skratt – ofta när det passar som allra sämst. Han är ständigt alienerad och befinner sig utanför samhället.

 

Oscar!

Lanseringsdatum för Joker på 4K UHD BD är satt till 10 februari, och det är minsann inget slumpmässigt valt datum. Natten till den dagen kommer Joaquin Phoenix att kliva upp för trappan till den glamorösa scenen i Dolby Theatre, Los Angeles, USA, och ge världen ett politiskt laddat tacktal för Oscars-statyetten för årets bästa manliga skådespelare. För så bra är han.

Tro oss, vi garanterar att Phoenix vinner priset, vi är faktiskt så säkra på saken att om vi (mot förmodan) har fel så kan du fylla i ditt namn och din e-postadress (gäller nya läsare) nedan under dagen 10:e februari, så bjuder vi på 2 månaders gratis prenumeration på ljudochbild.se!

Fel: Kontaktformulär hittades inte.

Hyllning

Det är inte heller någon slump att legendaren Robert De Niro har en roll i filmen, Joker är på många sätt en homage till filmklassikern Taxi Driver (1976). I Scorseses mästerverk mötte vi Travis Bickle (De Niro), som blev så illa behandlad av samhället och föraktade människors tvetydighet och falskhet så mycket att han till sist bestämde sig för att hämningslöst slå tillbaka.

Tidsramen, känslan och filmens struktur har mycket gemensamt med inspirationskällan, och inte minst är det de två huvudpersonernas (Bickle och Fleck) onda cirkel, en spiral som rör sig inåt i deras djupaste mörka sinnen, som definierar berättelserna och filmerna.

I Joker spelar De Niro den smått ytlige talkshow-programledaren Murray Franklin, som kväll efter kväll vräker ur sig självklarheter och illa dold sarkasm. En slående karikatyr av dagens samhälle. Arthur och hans mamma tittar alltid på programmet, och hans stora dröm är att vara gäst.

Vår tids förfall

Joker visar den smutsiga baksidan av Gotham City, där soporna flödar, råttorna regerar (i dubbel andemening), politikerna är korrumperade, polisen håller på att tappa kontrollen och befolkningen längst ner på samhällsstegen, samt stadens pöbel, håller på att göra uppror.

Dag ut och dag ut blir Fleck hånad, förnedrad och plågad av sina kollegor, ungdomsgäng och ligister. ”Vanliga människor”, särskilt det motsatta könet, ignorerar honom bara.

När jobbet hänger på en tunn tråd och han råkar ut för ett tämligen omilt möte med lokalt slödder i tunnelbanan, tippar Fleck över. Han går gradvis från naiv och godhjärtad till stenhård, cynisk samhällskritiker och hämnare. I sin nya vardag hittar han mening, respekt och glädje – och de eskalerande våldshandlingarna blir som en närande drog.

Våldet förhärligas inte, Phillips försöker snarare på ett subtilt sätt förklara och förstå vad som gör att människor lockas till ”den andra sidan”.

 

Årets bästa film

Joker är nominerad till en Oscar i kategorin Årets bästa film, den är faktiskt nominerad i hela 11 (!) kategorier. Om det slutar med att den kniper den finaste utmärkelsen återstår att se, men det är ingen tvekan om att den är en av årets bästa filmer.

Det suggestiva fotot, den perfekta dramaturgin, de mångdimensionella karaktärerna, den dystra och realistiska stadsskildringen, folk som lever i periferin och Flecks fascinerande resa från en naiv person som inte tror på våld till våldsälskande psykopat är en fröjd för ögonen och själen. I all sin komplexitet försöker Joker berätta något viktigt för oss om dagens samhälle.

Allt toppas av decenniets bästa rolltolkning från mästaren Phoenix, vilket gör Joker till en unik filmupplevelse och en omedelbar klassiker. Sex strålande stjärnor!