Recension: Jason Bourne

Med Bourne-filmerna har regissör Paul Greengrass och Matt Damon blåst nytt liv i både spion- och actiongenren. För fjärde gången spelar Damon rollen som den jagade och utstötte spionen på flykt, Jason Bourne.

Nytt liv
Filmserien bygger på Robert Ludlums tre spionthrillers. 2002 blåste Doug Liman, manusförfattarna och Matt Damon välbehövligt liv i spion- och actiongenren. Stilen utvecklades och förfinades av Paul Greengrass i de två efterföljarna. Med omfattande bruk av handhållen kamera, mer aggressiv klippning, högre tempo och framför allt betydligt mer realism och trovärdighet i de brutala stridsscenerna.
Filmerna kännetecknades också av en genomsyrande realism, low tech, smutsiga bakgator blåmärken och ”äkta” våld. Vi fick äntligen en oglamorös antihjälte att heja på. Uppföljarna kom 2004, 2007 och därefter kom en spin-off 2012 med Jeremy Renner i huvudrollen.

Jakten på en identitet
I de två första filmerna försökte Bourne (Damon) ta reda på vem han var. Både namn, identitet, förflutet och varför han blivit allmänt villebråd. I den tredje filmen (som bygger på Ludlums sista bok) fick han äntligen svar på alla sina frågor och stod öga mot öga med sin ”skapare”. Förlösningen var nådd.
Fjärde filmen med Renner bygger på en roman av Van Lustbader och både Damon och Greengrass meddelade att de inte ville göra någon mer film om inte den andre också var med och manuset var något de kunde stå för.

 

Bourne again?
Allt slutade förmodligen med att både Greengrass och Damon fick ”an offer they couldn’t refuse” och med Greengrass i både regissörsstolen och som manusförfattare var Bourne återfödd. Men är det samma Bourne eller har serien förändrats?
Grundelementen finns i stora drag kvar i Jason Bourne, den brutala realismen är fortfarande tungt närvarande. Matt Damon är fortfarande den vanligaste killen man kan tänka sig, han arbetar som ensamvarg och måste kämpa en Davids kamp mot Goliat.
Men ett nytt, delvis destruktivt element har smugit sig in och nästan stulit huvudrollen från Damon: det överskuggande övervakningssamhället.

Från low tech till high tech
Bourne var redan från början en agent som opererade helt och hållet på egen hand, avskuren från CIA:s enorma apparat och med bara enklaste tekniken till hjälp. Hans väldiga motståndare CIA har alltid haft tillgång till den främsta tekniken och ett världsomspännande nätverk för att bekämpa honom – men tekniken har alltid spelat andrafiol. I årets film har tekniken blivit det drivande elementet.

Från det att Bourne ”återuppstår” under inledningen när han kontaktas av Nicky Parsons (Julia Stiles) i Aten, är CIA närvarande med live-feed överallt, och kan när som helst koppla in sig på varenda kamera, mikrofon och satellit för att förfölja dem varje centimeter.
Så fortsätter det igenom hela filmen, där huvudrollen nästan övertas av CIA:s kontrollrum i Langley där högste chefen (Tommy Lee Jones) och hans informationsansvariga (Alicia Vikander) i det närmaste spelar ett avancerat datorspel. Inte särskilt förenligt med seriens jordnära förhållningssätt. Vilket förmodligen kan förklaras av att de den här gången inte haft Ludlums böcker som rättesnöre utan har fått fantisera fritt.

Mjölka ur temat
När nu ”alla” hemligheter avslöjades i tredje filmen, vad återstår för Bourne att upptäcka? Jo, Parsons kommer till honom med hackade dokument som visar att CIA håller på med ett nytt hemligt ”svart” projekt av samma typ som det Bourne deltog i. Nu blir det en kamp mot klockan för att stoppa Bourne innan han hinner ladda upp alla filer på internet.
Man kan i och för sig förstå att man har försökt komma med något nytt i serien, för vi får ofta en känsla av att vi ”sett det förut”. Bourne springer genom folkmassor, jagas av en ofantlig övermakt, hinner undan i sista sekund och ligger ständigt en ”smartare” hårsmån före CIA och dess lakejer.
Med CIA i hälarna – eller kanske mer korrekt ”i molnen” – följer kameran Bourne i ett halsbrytande tempo som filmats med mycket handhållen kamera. Vilket ser tufft ut och är effektivt, men också kan bli lite för mycket av det goda. När vi inte hinner uppfatta vad som händer är det dags att låta kameran vila lite och minska ner på den omfattande klippningen.
På samma gång råder, på känt manér, stor oenighet inom CIA om hur problemet Bourne ska lösas. Vilket den här gången framkommer i konflikten mellan högste chefen (en briljant Tommy Lee Jones) och hans relativt färska dataexpert (Alicia Vikander). Hon ser, naturligtvis, saker och ting i ett mycket klarare ljus än sin erfarne chef och försöker sig på ett dubbelspel – inte minst för att främja sin egen karriär. Den annars så ovanligt duktiga Vikander känns här som väl strikt och pryd och har ett enda ansiktsuttryck hela filmen igenom. Vi får skylla på dålig regi och ett stereotypiskt manus.

Fortsättning följer?
Citronen har alltså pressats en del när det gäller handlingen, och Bourne tar också till lite väl enkla lösningar och genvägar för att lyckas. Väldigt många tillfälligheter spelar honom i händerna när han ständigt ligger ett steg före. Men visst – det är fortfarande ett nöje att se Damon som den hårdföre och synnerligen handlingskraftiga ex-agenten.
Mycket är som det brukar och nästan upprepningar av vad vi sett förut, men vi måste erkänna att detta ju faktiskt var något vi uppskattade mycket i de förra filmerna. Rent actionmässigt har de toppat den femte filmen med en biljakt i downtown Los Angeles som kommer att få din pacemaker att hoppa över ett hjärtslag eller två.
Sammantaget är detta fortfarande stabil action med stort underhållningsvärde, men trots att det uppenbart finns läge för en uppföljare så är vi inte så säkra på att det är någon bra idé, nu innehåller serien för mycket upprepningar. 4 stjärnor.
4K-skivan får fram ovanligt mycket detaljer i bilden. Man ser verkligen varenda rynka i Tommy Lee Jones ansikte och varje por i Matt Damons. Skrämmande bra!
Ljudspåret (DTS:X) är också värdigt en referensfilm: fullt tryck i de häftigaste actionscenerna, men alltid kristallklar och detaljerad dialog. Bonusmaterialet består av sju minidokumentärer där vi bland annat får titta närmare på den häftiga biljakten i LA, mer om Aten och att Damon är tillbaka i rollen. Vi saknar en helhetlig bakomfilm och kommentatorsspår.