: Inside Llewyn Davis

Vi befinner oss i bohem- och konstnärsstadsdelen Greenwich Village i New York i början av 1960-talet där vissångaren Llewyn Davis (Oscar Isaac) befinner sig vid ett vägskäl. Med gitarrlådan på släp kämpar han desperat för att överleva som musiker och människa. Han bor hos vänner och bekanta och tvingas tacka ja till alla småjobb han kan få tag i. Oturen och jakten på en karriär tar honom på en resa från vinterkalla New York till ett ännu kallare Chicago – och tillbaka igen.

Bröderna Coen är synonymt med kvalitetsfilm, även om ett fåtal produktioner har varit små besvikelser. ”Inside Llewyn Davis” ryms inte i den kategorin utan smyger sakta men säkert in på den översta delen av listan över deras allra bästa prestationer. Filmen är otroligt sofistikerad och vacker på många sätt och det är imponerande hur de lyckas balansera mellan det melankoliska och roliga med hjälp av enkla medel.

Återskapandet av 1960-talets New York är otroligt bra och som vanligt har ingenting överlåtits åt slumpen när det gäller produktionsdesign. Deras fasta fotograf, Roger Deakins, var upptagen med att filma ”Skyfall” och ersattes av Bruno Delbonnel (”Amelie från Montmartre”). En förändring till det bättre uppenbarligen – arbetet är exceptionellt bra och belönades med en Oscarsnominering. Filmen nominerades också för ljudet och vann ”Grand Prix” i Cannes. För övrigt är detta ett fantastiskt manus, mycket bra skådespelarprestationer och all musik är framförd, på ett strålande sätt, av rollbesättningen live under inspelningen. Det bästa är dock den odefinierbara stämningen och det lugn som ”Inside Llewyn Davis” utstrålar: en sällsamt behaglig och rogivande film! Sex stjärnor.

BD-skivan rekommenderas varmt! Extramaterialet är helt godkänt och består främst av en 41 minuter lång bakomfilm, medan både bilden och ljudet är så bra att det blir toppbetyg.