Recension: Infinitely Polar Bear

Under det ytterst frigjorda 1960-talet faller den unga, ambitiösa Maggie (Zoe Saldana) pladask för den excentriske, rolige och bipoläre (!) Cam (Mark Rufffalo). Inom kort får de två döttrar, men familjen splittras när fadern drabbas av ett stort sammanbrott. Resten av filmen handlar om Cams väg tillbaka till ett ”normalt” liv och alla de underfundiga situationer han råkar ut för.

Filmen bygger på en sann historia och följer den lilla familjens med- och motgångar. Allt berättas med kärlek och värme, men också förlösande humor. Maya Forbes (som står för både manus och regi) debuterar här som regissör, ​​och det är ett gediget hantverk hon levererar, inte minst förtjänar hon mycket beröm för sitt manus som (oftast) undviker klyschor och tårdrypande scener. All heder för att hon klarar av att balansera ett så allvarligt ämne med befriande humor. Men det vi kommer att minnas filmen mest för är Ruffalos starka rollprestation, han passar mycket bättre som frustrerad, småförvirrad, neurotisk och kärleksfull far än en rasande grön Hulk. Lite väl förutsägbart för maxbetyg, men fyra stabila stjärnor delar vi med glädje ut åt denna lilla ljusglimt i vintermörkret.

Både ljudet (DTS 5.1) och bilden är mycket tillfredsställande. Bonusmaterial innehåller ett par borttagna scener, kommentarsspår, trailers och intervjuer.