: Indiana Jones: The Complete Adventures

Harrison Ford blev världsberömd i Stjärnornas krig, men det är professorn med ett udda intresse för arkeologi och fantastiska äventyr som är hans paradroll. Med Steven Spielberg i regissörsstolen och George Lucas som producent har Indiana Jones-filmerna blivit en äventyrsserie som lyckas underhålla och fascinera både den äldre och den yngre publiken. Och visst är herr Ford, med sitt stenansikte och sina torra repliker, ett fynd i huvudrollen.

Det har nu gått 31 år sedan Jakten på den försvunna skatten hade premiär!

Jakten på den försvunna skatten
Detta är den första filmen, gjord 1981, så en del år har gått sedan dess. Det syns på tempot i actionscenerna också, även om allt kändes halsbrytande på den tiden.

Spielberg är för slipad för att först presentera oss för arkeologiprofessor Harrison Ford som föreläsare på universitetet, i stället lägger han in en sydamerikansk djungelsekvens som den gången (och nu!) fick folk att tappa andan. Elaka indianer med pilar, farliga och oväntade fällor samt motbjudande kryp av diverse slag står mellan vår hjälte och den gyllene statyetten han inte får tag på.

Sedan möter vi professorn igen, året är 1936, och någon har snappat upp ett meddelande om att Hitler har skickat arkeologer till Kairo; de är självaste förbundsarken på spåren. För Jones går resan via Nepal där han plockar upp sin gamla kärlek som jobbar på en bar och har en del av nyckeln till mysteriet. I Kairo jobbar Indiana ihop med tjejen och en egyptier, men helt parallellt är stora delar av tyska hären på jakt efter den mystiska arken. Fullständigt osannolikt rasar historien på i ett högt tempo. Köper man det som visas blir det en mycket underhållande filmkväll. Om inte så är äventyret inte fullt lika roligt. Till slut tar gudarna över fullständigt – även över Spielberg. Sex stjärnor

Indiana Jones och de fördömdas tempel
Samarbetet mellan Hollywoods två största lekkamrater Steven Spielberg och George Lucas fortsätter alltså här, och det var producent Lucas som enligt extramaterialet bestämde att film nummer två skulle ha en lite mörkare ton. Det borde han inte ha gjort.

Men det börjar muntert, i en scen från Shanghai där Kate Capshaw sjunger ”Anything Goes”. Det smattrar friskt från maskingevär, Indy blir förgiftad, vita och svarta ballonger faller till marken. Men detta är också filmens bästa del. Sedan faller Indiana, en pojke och sångerskan från ett plan över Indien. Från en fattig by på landet har någon stulit en helig sten och trion skickas ut för att rädda den och byn. Allt slutar i ett slott som bebos av onda infödingar som sysslar med människooffer på hög nivå och offrar barn i en brinnande vulkan. Rysligheterna blir allt värre tills vi sitter och tänker att det vi inte vill bli utsatta för så mycket skräck i vad som ska vara en underhållande familjefilm. Så håll för all del undan dig själv och framför allt barnen från den här delen om arkeologen. I extramaterialet försöker Lucas och Spielberg ursäkta vad de har gjort. Fyra stjärnor.

Indiana Jones och det sista korståget
Medan film nummer två utspelar sig året innan historien om den försvunna arken, är vi nu tillbaka i förkrigstiden med Hitlertysklands armé som huvudmotståndare. Målet med jakten är den heliga graal, alltså kalken som det sägs att Jesus drack ur under hans sista måltid. Den har varit försvunnen länge, men legenden berättar att den som dricker ur skålen får evigt liv.

Först och främst är detta en film där lekfullheten och humorn dyker upp redan från början, när vi möter River Phoenix som den unge Indiana, lika besatt av arkeologi som alltid.

När vi möter Indiana som vuxen får vi också veta att han hade en far som också var arkeolog och som rövats bort när han letade efter den helige graal. Under jakten på fadern och skatten hamnar Indiana i Venedig där även tyskarna letar efter ledtrådar, karta och dokument under en gammal kyrka. Sedan går jakten vidare till Österrike där fadern befrias. Därifrån förgylls filmen av ett obetalbart samspel mellan den klumpige bibliotekarien Sean Connery och den oslagbara superhjälten Harrison Ford. Även manuset har sina toppar, till exempel där Hitler skriver sin autograf i Indianas dagbok. Här finns gott om fantasi överallt och filmen kryddas med humor.

Allt är naturligtvis osannolikt överdrivet och fånigt, men roligt, välgjort och gnistrande underhållande. Och avgjort det bästa kapitlet om Indiana Jones. Och även om titeln lyder ”The Last Crusade” så blev det alltså inte det sista korståget. Fem stjärnor

Indiana Jones och kristalldödskallens rike
Konceptet Indiana Jones känns ganska så slitet och uttjatat vid det här laget, inte bara på grund av att Harrison Ford har blivit mycket äldre sedan sist vi såg honom i rollen. Hur som helst är filmens början rolig och inger förhoppningar om att kunna bli ännu bättre.

Året är 1957 och vi befinner oss i Nevada, där armén provspränger atombomber på ett hemligt område, Indy hamnar naturligtvis mitt i händelsernas centrum.

Vi är mitt uppe i kalla kriget med kommunistförföljelse och ärkeskurken är en sovjetisk armédivision som leds av ohyggligt farliga Cate Blanchett. Färden går till Sydamerika där hon kämpar för att få makten över en kristalldödskalle som ryssarna anser kan ta mänskligheten till en ny dimension, samtidigt som Indy och hans tre vänner försöker sätta tillbaka den där den hör hemma: i ett mayatempel. Allt slutar naturligtvis förfärligt illa för den vackra, ryska skurken.

I förra filmen hade professor Indy sällskap av sin far, spelad av Sean Connery. Nu är hans far död och han får i stället sällskap av sin gamla kärlek och hennes vuxne son, plus John Hurt som spelar en professor som blivit galen av dödskallens makt. Fast som karaktärer är de ganska så trist framställda av manusförfattaren, även om den unge mannen är skapad som ett slags Marlon Brando-kopia från femtiotalet. Det förekommer naturligtvis också massor av referenser och prat om arkeologiska spetsfundigheter, massor av action genom djungeln och ideliga kryp av olika slag. Faror hotar bakom varenda buske, färden går nedför mäktiga vattenfall, indianerna skjuter med giftpilar och en hel tempelvärld rör sig åt olika håll så fort någon rör på en enda sten. Underhållande och spännande är det, non-stop, fast efter ett tag känns ingenting särskilt originellt. Men visst, detta är ett äventyr som det ska vara från Hollywoods största äventyrsproffs. Vi delar ut fyra stjärnor.

Vi har väntat länge på att få sällskap av Indiana Jones i den blåstrålande världen, och när han nu äntligen dyker upp så gör han det med besked! Både bild- och ljudkvaliteten är utmärkt, bortsett från en smula mjuk bild i första filmen. De övriga får full poäng. Och på bonusfronten har Spielberg & co fläskat på med matnyttiga bakomfilmer till alla fyra delarna (som är intressantast!), minidokumentärer om allt från effekterna och stunts till kvinnorna, inspelningsplatserna, den ikoniska musiken, vänner och fiender, samt trailers och teasers. Det enda vi saknar är kommentatorsspår från Spielberg (vilket han dessvärre aldrig gör).