Recension: Hunters, säsong 1

Amazon Prime är inte en så utbredd strömningstjänst i Skandinavien, trots starka serier som The Man in the High Castle, Goliath, The Marvelous Mrs. Maisel, The Boys, Jack Ryan och Carnival Row.

Om du fortfarande sitter och tvekar på om du ska börja prenumerera på ännu en strömningstjänst så sluta vela: du måste se Hunters!

1970-talsdekadens

Hunters har en både seriös och mörk bakgrund, med krigsförbrytare från Hitler-regimen som gömmer sig i USA, men allt packas in elegant i superhjälte-metaforer, serietidningsvåld och färgsprakande 1970-talsdekadens.

Smaklöst och spekulativt? Tja… Väldigt underhållande: Absolut!

Vi befinner oss i New York i mitten/slutet av 1970-talet. Jordnötsbonden Jimmy Carter har just blivit president och i sin närmaste krets har han en av de högsta befälhavarna från Adolf Hitlers hov, Biff Simpson (en fantastiskt skandalös Dylan Baker).

Det är välkänt att väldigt många av nazi-topparna flydde till Sydamerika, framför allt Brasilien, men mindre känt är att många kom till USA, några av dem till och med med myndigheternas goda vilja. Som med Manhattan-projektet, där amerikanerna insåg nazistvetenskapsmännens hjärnkapacitet.

Serieskaparen (och manusförfattaren) David Weil har ohämmat låtit sig inspireras av bland annat Quentin Tarantino i både form och stil (inte minst Inglourious Basterds) och serverar en absurd nazistjakt som är rena festen. 1970-talet är återskapat in i minsta detalj och starkt överdrivet. De blommiga, färgglada tapeterna dominerar, ackompanjerade av luddiga heltäckningsmattor och passande discorytmer. Tidsandan är helt enkelt skönt tilltalande.

Den fräcka och avslappnade dialogen sitter som gjuten och det rivs av den ena tanklösa kommentaren efter den andra – vilket bidrar till att göra de mörka dåden mer harmlösa. Kommer serien att kränka någon? Garanterat!

Hemligt nätverk

Även om myndigheterna (uppenbarligen) inte bryr sig om vare sig mord på judar eller vill spåra nazister som lever undercover, så finns det välorganiserat och -finansierat nätverk som gör precis det.

Ledda av den rike (”som Bruce Wayne”) filantropen Meyer Offerman (Al Pacino) jagar det brokiga gänget outtröttligt efter gömda nazister. När det förflutna kommer ikapp dem visas ingen nåd. Gardet läser upp anklagelserna, låter den ”anklagade” komma med ett försvar innan han torteras till döds eller går en synnerligen brutal död till mötes.

Efter mordet på en av nazistjägarna träder hennes barnbarn, Jonah (Logan ”Percy Jackson” Lerman) in i den okända världen. Han är oförberedd, rädd och osäker och dessutom fylld av tvivel. Jonah är också den enda som ställer kritiska och moraliska frågor om jägarnas roll som polis, åklagare och domare.

Men karismatiske Meyer övertygar honom om att detta är vad nazisvinen verkligen förtjänar, deras jobb är att få någon form av upprättelse för de sex miljoner judar som dödades under kriget – och hämnd! Kommer serien att kränka någon? Garanterat!

Superhjältar

Hunters är kryddad med referenser till superhjältar, vilket också är Jonahs stora passion i livet, han arbetar i en serietidningsbutik och kan allt om Batman, Superman och deras ärkeskurkar.

Det färgrika, och verkligen omaka, gänget med nazistjägare har tydliga drag som påminner om vigilanterna i HBO-serien Watchmen.

Ett härligt, vårdslöst gäng med riktiga människor som har massor av mänskliga svagheter men som brinner för vad de tror på. Och när de väl agerar så har de på sig skygglappar.

Hollywoods A-lag

Tiden när Hollywoods A-skådespelare skydde TV-serier som pesten är definitivt över, numera är det ofta strömningsjättarna som har de mest innovativa och ”konstnärliga” filmerna och serierna, och följaktligen kan välja och vraka mellan de bästa skådespelarna.

Hunters är legenden Al Pacinos första TV-serie och han gör en briljant figur av den komplexa, men kompromisslösa, Offerman. Med sig har han Dylan Baker som är en fullträff som cynisk toppolitiker och eklatant nazist.

Som nykomling i ”nazi-regimen” hittar vi den starkt ”troende”, synnerligen ariske, Travis Lech. Greg Austin är fenomenal – med en lekfull stil som på många sätt påminner om en ung Brad Pitt – som den rakt igenom osmaklige nynazisten som tror ​​på ”survival of the fittest” och den ariska rasens överlägsenhet. Scenen på ett flygplan när han berättar vad han tycker om svaga barn som lider av astma och andra ”mode-sjukdomar” är helt obetalbar.

Högst upp i nazi-hierarkin sitter Lena Olin. Som rena rama drottningen styr hon sina flitiga och lydiga nazi-myror. Olin är pricken över i i en snudd på perfekt casting. Även Logan Lerman, som ledare för det lite nördiga Stranger Things-kompisgänget, gör en bra roll.

 

Moraliskt förkastligt?

Kan man verkligen göra överdriven underhållning av judeförföljelsen?

Ingen kan beskylla Hunters för att vara varken subtil, nyanserad eller för att betrakta saker från två sidor. Här är nazisterna, utan undantag, närmast inkarnationen av Beelzebub, medan judarna har lidit och blivit förtryckta genom hela världshistorien.

Bortsett från lite gryende moraliska kval hos Jonah saknar Hunters helt moraliska dilemman och tvivel, men det är inte heller dess mission. För att verkligen betona nazisternas fruktansvärda brott får vi ofta se flashbacks till koncentrationslägren under andra världskriget. Om inte serien lyckas med något annat så kan den möjligen hålla den fasansfulla historien vid liv för den uppväxande YouTube-generationen.

Hunters är originell, lekfull, absurd, tekniskt fulländad, full av skådespelare som levererar över sin förmåga, starkt beroendeframkallande och inte minst förbannat underhållande. Avsnitten kunde visserligen ha tjänat på en extra vända i klipprummet – emellanåt finns det onödig dödtid – men det är petitesser.

En av årets bästa serier ser du på Amazon Prime. 5 solklara stjärnor. Vi konstaterar (för säkerhets skull) ännu en gång: Kommer serien att kränka någon? Garanterat!

Recensionen bygger på de första fem avsnitten (av tio). Hela säsong 1 går att strömma på Amazon Prime.