: House of Cards, Säsong 2

House of Cards bygger på den brittiska miniserien med samma namn och följer det oerhört ambitiösa paret Underwood, med Francis/Frank (Kevi Spacey) i spetsen som lobbyist för demokraterna i Representanthuset i Washington D.C. Efter president Walkers valseger blev Frank snuvad på utrikesministerposten och använde allt sitt inflytande, all sin list och en del brutal kraft för att kämpa sig till toppen av den amerikanska, politiska hierarkin.

Hans hustru (Robin Wright Penn) klättrar på karriärstegen med honom – hon är en riktig alfa-hona som inte tvekar att använda/utnyttja andra personer för att få vad hon vill. De båda lever i ett märkligt äktenskap där det mesta tycks vara tillåtet så länge de båda arbetar tillsammans mot det gemensamma målet: att få in Frank i Vita huset, kosta vad det kosta vill! Två härligt iskallt beräknande personer utan empati eller ånger (eller anar vi en spricka i den annars så perfekta fasaden?), båda mästare på charmerande manipulation men som samtidigt hyser en djup respekt för varandra.

När Frank väl har funnit sig tillrätta i Vita huset är det bara att vrida upp tempot och eliminera det sista hindret på vägen – presidenten!

Manusförfattarna har skrivit ett ovanligt bra, komplicerat och välformulerat manus med repliker det sprudlar om, och Kevin Spacey är minsann inte den som tackar nej när han får chansen! Senast blev han snuvad på en Emmy, om han ännu en gång får gå hem tomhänt från galans skulle det vara en skandal, för i rollen som den komplexa ”giftspindeln” som över huvud taget ingen utom hans fru kan lita på, briljerar han verkligen. Detsamma ska sägas om Robin Wright Penn (som faktiskt vann en Emmy för säsong 1), när hon med sober elegans porträtterar den mäktiga kvinnan som också känner till spelets regler och genvägar. Men i slutändan är detta Spaceys show!

Andra säsongen börjar helt chockerande! Här snackar vi om ett lika starkt grepp som när Ned Stark tappade huvudet i slutet av Game of Thrones första säsong. Greppet/knorren är ett elegant exempel på vad som gör House of Cards-serien så speciell och glimrande bra: att den ofta tar oväntade vändningar och tar med nya personer och händelser från sidlinjen. Det är grepp som ”väcker” oss tittare ur den så förväntade tretton-på-dussinet-TV-misären.

Man säger att makt korrumperar, men makt lockar också – och vad kan locka mer än den mäktigaste positionen av dem alla? Där ligger nog också en del av förklaringen till seriens dramatiska tjusningskraft och framgång. De som minns kvalitetsserien ”Vita huset” med Martin Sheen som demokratisk president, håller nog med om att den var en förbannat välskriven serie, men som förmodligen målade en lite för rosenrosa bild av den snälla och välvillige presidenten. Vi ska absolut inte påstå att verkligheten befinner sig på House of Cards nivå, men det politiska spelet är nog betydligt närmare Underwood & Co – låt oss betrakta House of Cards som Vita husets ”onda kusin” på speed. Och däri ligger också lite av problemet med andra säsongen, bitvis är den FÖR otrolig och maffig.

Säsong två har alltså sina fel och brister, förutom ovan nämnda behov av överdrifter (”toppa förra säsongen”-syndromet) samt att herr och fru Underwood emellanåt framstår som lite för enkelspåriga, tappar den här säsongen markant mycket halvvägs. Tempot sjunker när vi får bevittna en onödigt detaljerad maktkamp mellan Frank och Tusk (presidentens förtrolige, som Frank har pressat hårt). Dessutom är några av Franks beslut udda och känns inte särskilt logiska eller trovärdiga.

Sammantaget är dock detta förträffligt fin underhållning som bitvis chockerar, har komiska inslag och en förmåga att överraska, är fullproppad med härliga repliker och har en skådespelarduo som det gnistrar om – vilket gör att närmare elva timmar på tre dagar nästan försvinner. Vi noterar ännu en seger för Netflix och delar ut fem solida stjärnor.

Ljudkvaliteten/surroundmixen är synnerligen bra i Netflix-strömningen, även bildkvaliteten är mycket tillfredsställande även om det inte finns lika mycket intensitet i färger och kontraster som på blu-ray.

PS! En tredje säsong är redan utannonserad.