Recension: Homeland, säsong 6

Varje TV-series gordiska knut är hur de ständigt ska förnya showen, så att de inte bara ”trampar vatten” och traskar runt i samma spår säsong efter säsong. Homeland hade svårt att hitta formen efter Brody avslöjades och åstadkom en ganska så intetsägande tredje säsong. Sedan tog de nya tag och flyttade terrorkonceptet, och Carrie, utanför USA, till Pakistan, vilket blev en nervpirrande och ytterst spännande fjärde säsong. Den femte säsongen utspelades i Berlin och var så aktuell och verklighetstrogen att det var som att titta på nyheterna. Nu har de alltså återvänt hem – och resultatet är en besvikelse!

Om man bortser från det föga troliga att en bipolär, instabil person som Carrie (Claire Danes) har fått högsta säkerhetsklassning och har det förtroende hon har på CIA, har Homeland varit en ganska så realistisk serie. I säsong 6 försöker de fortfarande att vara aktuella genom att gå in rakt i den inflammerade politiska situation som präglar dagens starkt splittrande USA. 2016-valkampanjen är just avslutad och den kvinnliga (här missade de, precis som alla vi andra) tillträdande presidenten Elizabeth Keane (Elizabeth Marvel) håller på att bygga upp den nya administrationen – men personer på hög nivå inom underrättelsetjänsten är övertygade att hon är en svag och eftergivande president som kommer att försvaga CIA och NSA – och inte göra USA:s gränser säkra.

Det hatiska politiska klimatet i USA, som är högst reellt, exemplifieras av TV-programledaren Brett O’Keefe (Jake Weber), en högerradikal som hatar alla som inte är republikaner. Han har en stor anhängarskara och använder sin position för att hetsa massorna, samtidigt som han har ett stort nätverk som aktivt arbetar på sociala medier och sprider fake news. So far so good – men efter ett tag blir det patetiskt överdrivet och långsökt.

Sansade Saul (en lysande Mandy Patinkin) drar paralleller till USA:s inblandning och kupper i tredje världen och försöker samtidigt få oss att tro att något liknande skulle kunna hända i USA anno 2017. Även om vi kan ha överseende med detta så är resultatet fortfarande en säsong som är ”imponerande” fri från spänning. Ovanligt mycket tid läggs på prat och intetsägande handling. Vad har hänt med den pirrande spänningen? Nej, vi delar bara ut tre fattiga stjärnor till det här långsökta försöket piffa upp ett aktuellt världsläge.

BD-utgåvan har en imponerande teknisk kvalitet, med knivskarp bild och ett häftigt och snyggt mixat surroundspår. Inget bonusmaterial.