Recension: Heat, Director’s Definitive Edition

För Mann, som innan var mest känd som producent av TV-serien Miami Vice, blev Heat (1995), det stora genombrottet som regissör på vita duken. För första gången fick vi se två av filmvärldens verkliga giganter mötas ansikte mot ansikte på film – Al Pacino och Robert De Niro hade aldrig setts tillsammans i en film (båda var visserligen med i Gudfadern II, men aldrig i samma scen).
Själva handlingen är ganska så ordinär: Yrkesbrottslingen Neil McCauley (De Niro) ska göra sin sista stora stöt innan han drar sig tillbaka och börjar leva som en laglydig medborgare. Hans motståndare är den hängivne LAPD-kriminalpolisen Vincent Hannah (Pacino). Hannah är en ”klassisk” överarbetad polis som har det svårt med privatlivet.

https://www.youtube.com/watch?v=RfKbIbiX458

Det som skiljer Heat från den långa raden mediokra polis/skurk-thrillers är Manns eminenta manus och fantastiska rollprestationer från alla inblandade. Kombinerar man det med Manns visuella känsla och hans tydliga och strama regi så får man en klassiker. Vi möter två män som lever på motsatta sidor av lagen, men som egentligen är väldigt lika. Dramaturgin är förträfflig och vi får verkligen lära känna karaktärerna och alla deras problem. Båda huvudpersonerna är lika besatta av sina jobb och har klara mål i livet. Även birollerna är viktiga karaktärer, inte minst övertygar Amy Brenneman (Judging Amy) som den aningen naiva och ytterst förstående Eady.
Höjdpunkten är utan tvekan den välskrivna caféscenen där Pacino och De Niro möts, men även flykten från banken är en självskriven klassiker – fantastiskt filmad och klippt.
Slutet är en liten besvikelse, filmen saknar en förlösning som lever upp till de höga förväntningarna Mann har byggt upp.
Rent filmtekniskt är Heat en snudd på perfekt stilistisk thriller med ett intelligent manus, skälvande spänning rakt igenom samt enastående skådespelare – tre timmar nästan flyger förbi. Heat tar en säker plats bland de allra bästa thrillrarna i filmhistorien. Det finns ingen ursäkt: köp omedelbart Michael Manns definitiva version av denna klassiker!
Specialversionen har en mycket bra och intressant bakomfilmen, 11 borttagna scener, intervjuer, ett par minidokumentärer och (halleluja!) kommentatorsspår av Mann. Filmen har fått en imponerande teknisk restaurering och både bild- och ljudkvaliteten (DTS 5.1) är fulländad!