Recension: Harry Potter: Trollkarlsmagi

När den panka fransklärarinnan och ensamstående modern J.K. Rowling i början av 1990-talet fick idén till sagan om den föräldralösa trollkarlen Harry Potter, visste varken hon eller någon annan vilken global mani den skulle bli.

Största boksuccén

Första boken kom 1996 och då var det flera filmbolag som blev intresserade av den framgångsrika serien. De såg att den hade stor potential att bli en spännande – och lukrativ – filmföljetong. Och om inte Harry Potter-febern var stor nog när alla började läsa böckerna så blev hysterin ännu större när Potter-filmerna kom, den första kom 2001 och hette Harry Potter and the Philosopher’s Stone (De vises sten). Hittills har böckerna givits ut i 200 länder och är den bäst säljande bokserien någonsin, vilket gjort J.K Rowling till mångmiljonär. I pund.
Det är inte konstigt att barn fascineras av Harry Potters värld. Där sker allt på barns premisser, det är dem allt handlar om och alla äventyr och all spänning är resultat av barns handlingar, dessutom har de massor av hyss för sig och kan spela Quidditch! Till på köpet är barnen kompetenta och smarta och serien är härligt befriad från moraliteter, vilket de flesta böcker och filmer för barn är mer eller mindre fulla av – all heder åt Rowling för det!

Barnböcker?

En väsentlig del av förklaringen på Harry Potters framgång är att Rowling har lyckats med mästerverket att erövra en stor del av den vuxna läsarskaran. Dessutom har hon haft duktiga ekonomiska rådgivare som har satsat nästan lika mycket på spinoff-produkter och merchandise som självaste George Lucas. Varje gång det lanserats en ny bok eller film har det funnits Harry Potter överallt, från hamburgare till datorspel. Rowling själv har försvarat detta med att det är så filmbolag tjänar pengar nu för tiden.

Oskrivna blad

När det bestämdes att böckerna skulle filmatiseras, och att skådespelarna huvudsakligen skulle vara britter, påbörjades den största casting-jakten i Storbritanniens historia. Till slut föll valet på tre okända och relativt oerfarna barn: Daniel Radcliffe som Harry Potter, Emma Watson som den lillgamla och duktiga Hermione Granger samt Rupert Grint som Ron Weasley.
Filmerna har smått genialt fått draghjälp av en lång rad stjärnor i form av brittiska karaktärsskådespelare, bland annat Richard Harris, Alan Rickman, Kenneth Branagh, Emma Thompson, Maggie Smith, John Hurt, David Thewlis, Robbie Coltrane, Gary Oldman och John Cleese. De har tveklöst bidragit till seriens stora popularitet. Och när britterna också lyckades få till specialeffekter fullt i klass med det bästa från Hollywood, finns alla ingredienser för succé.
Till den första filmen var faktiskt Steven Spielberg tänkt som regissör. Samarbetet skar sig dock, främst beroende på att Rowlings insisterade på ”an all-british cast” medan Spielberg vill ha Haley Joel Osment (från Sjätte sinnet och A.I.) i rollen som Harry. De flesta britter drog en lättnadens suck när Spielberg ratades, de var rädda för att han skulle ”amerikanisera” historien.

Från Blu-ray till 4K

Serien har nått sitt slut – Warner lanserar de åtta Harry Potter-filmerna i det nya 4K UHD BD-formatet. Tyvärr ges inte filmerna ut i en samlarbox i Skandinavien (vilket de gör i USA och England), så om du måste ha svensk text får du gräva djupt i plånboken: närmare 2 500 kronor kostar hela härligheten!

HP1: Harry Potter och De vises sten (2001)
Vi möter 11-årige Harry som bor hos sin morbror och moster, där han sover under trappan och behandlas som ohyra. När han kommer till Hogwarts träffar han äntligen likasinnade barn, får två goda vänner i Ron och Hermione – och en fiende i sliskige Draco Malfoy.
Det viktigaste i HP1 är att Harry får reda på vem han är och vad som hände med hans familj. Dessutom möter publiken hela persongalleriet, samtidigt som handlingen dras mot höjdpunkten: Harrys möte med sina föräldrars mördare, Lord Voldemort! Filmen är trogen boken och en riktigt lyckad presentation av Potter-världen, och vänder sig främst till barn.

FILM: 4

(Foto: Tillverkara)

 

HP2: Harry Potter och Hemligheternas kammare (2002)
Elever som inte är av rent blod, det vill säga barn som inte har två föräldrar som är trollkarlar, riskerar att bli förvisade från Hogwarts. Malfoy-familjen vill införa rent blod-klausulen, men än en gång visar det sig att det är Harrys nemesis, Lord Voldemort som ligger bakom. I HP2 har Harry växt både i kropp och sinne, och det har skådespelaren Radcliffe också gjort, det är uppenbart att han nu agerar med större självförtroende.
Filmen följer boken nästan slaviskt och får därför en något underlig filmisk prägel, det tas också för givet att publiken känner till Harry Potter-världen. Trettio, fyrtio minuter borde ligga kvar i klipprummet!

FILM: 3

HP3: Harry Potter och fången från Azkaban (2004)
Återigen hinner Potters förflutna ikapp honom när en kumpan till Voldemort, Sirius Black, rymmer från Azkaban – och är på väg för att ta livet av Harry. Harry måste förlita sig på sitt mod, sina magiska förmågor och sina trofasta vänner för att avslöja sanningen om Black. HP3 skiljer sig väsentligt från de första två filmerna. Framför allt har valet av en ny regissör haft en inverkan på resultatet, filmen är betydligt mörkare/dystrare än föregångarna. De tre huvudrollsinnehavarna har blivit riktigt duktiga på sitt samspel, vilket ger filmen en lite annorlunda dimension. HP3 är en mycket underhållande familjefilm.

FILM: 5

HP4: Harry Potter och den flammande bägaren (2005)
Harrys fjärde år på Hogwarts är en ganska tråkig cineastisk historia, där det är helt uppenbart hur långdragen historien om Harrys liv och leverne är. Ovanligt lite tänkande och en uppenbar avsaknad av en bra historia, hela filmen kretsar kring en utdragen trollkarlsturnering, med ett relativt förutsägbart och segt händelseförlopp. Varken Radcliffe eller Grint kan skryta med att vara karaktärsskådespelare och det har aldrig varit tydligare än i HP4. Newell kämpar med dramaturgi, själva turneringen är uppdelad i tre delar och det verkar som om tiden mellan dem är fylld med onödig dödtid. Effekterna är imponerande men ofta tomt substitut för den tunna (och alldeles för långa) handlingen.

FILM: 2

(Foto: Tillverkare)

 

HP5: Harry Potter och Fenixorden (2007)
Femte året på Hogwarts står på tur och Harry, Hermione och Ronny har nått tonåren. Ännu en gång är mörkrets furste, Lord Voldemort, tillbaka på jakt efter unge herr Potter. Men varken myndigheterna eller de andra eleverna tror på Harry.
Nu är det definitivt slut på Harrys barndom och rakt igenom hela filmen känner han sig ensam och missförstådd. Harry får också ta större del av vuxenlivet och invigs i den hemliga Fenixorden. Den slutgiltiga uppgörelsen med Voldemort närmar sig och Harry träder för första gången fram som en ledarfigur. David Yates (regi) har gjort ett lysande dramaturgiskt arbete. Det finns ett jämnt pulserande driv rakt igenom hela filmen, och specialeffekterna är strålande. Det är också trevligt att kunna konstatera att de tre huvudrollsinnehavarna verkligen växer med sina karaktärer.

FILM: 4

HP6: Harry Potter och Halvblodsprinsen (2009)
I den sjätte filmen har gänget blivit tonåringar på allvar, vilket sätter sin prägel på handlingen. Dessutom står den eviga maktkampen mellan Harry och Voldemort i centrum, och i skuggorna lurar en halvblodsprins …
Problemet med Halvblodsprinsen, och alla de föregående, är avsaknaden av en originell historia. Det känns som om alla episoder upprepar sig, det är bara nyanser som skiljer sig i handlingen. I den här filmen känns det dessutom som om de har försökt få med ”allt” från boken, här finns det verkligen utrymme för en extra vända i klipprummet. Men det måste påpekas att alltihop är riktigt bra underhållning, med fantastisk rekvisita och effektfullt foto.

FILM: 4

(Foto: Tillverkare)

 

HP7a: Harry Potter och dödsrelikerna, del 1 (2010)
Harry, Ron och Hermione kan inte återvända till trollskolan Hogwarts eftersom de förföljs av Voldemort. I stället får de tre ta upp jakten på de så kallade horrokruxerna, hemligheten bakom Voldemorts odödlighet som de måste hitta innan Voldemort hittar Harry.
Trots att HP7a har en snygg scenografi och är väldigt välgjord så är det mycket som saknas. Att den bara är en första episod av en större helhet kan naturligtvis innebära att man inte kommer in riktigt i handlingen, och att man får en känsla av att den vinglar fram och tillbaka utan att egentligen få fotfäste.
Filmen är mörk och dyster och ibland känns det som det är för mycket med två och en halv timme med gråblått filter och mörka skuggor. Den saknar de tidigare filmernas humor, fräschhet och magi.

FILM: 3

HP7b: Harry Potter och dödsrelikerna, del 2 (2011)
”It all ends” lovar trailern – och det gör det verkligen med besked! Sällan har två halvor av en film varit så olika som här. Den första delen kändes som en två och en halv timmes transportsträcka, medan den sista filmen är non-stop action från början till slut. Dramatiskt, skrämmande och spektakulärt är det, även om HP7b avlägsnar sig lite från den naiva och charmiga magin som varit seriens varumärke. Här är det lite väl mycket Harry Potter möter Sagan om Ringen, och för en gångs skull känns en Potter-film lite för kort – det är mycket som ska knytas ihop och lösas under den sista timmen. Fyra stjärnor. Vi noterar också att Rowling skapar förutsättningen för en Potter junior-uppföljare …

FILM: 4

 

Teknisk kvalitet

Filmerna är ett absolut måste för alla Potter-fans, men ska du uppgradera om du redan har filmer på Blu-ray?
Du kommer att uppleva störst skillnad i kvalitet i de äldsta filmerna, där 4K UHD-uppdateringen kommer från en 4K-skanning av de ursprungliga negativen, följt av omfattande färgkorrigering och HDR-kodning. Och det gnistrar om resultatet! Bildkvaliteten är konsekvent mycket bättre, med fler detaljer och betydligt förbättrad skärpa än i Blu-ray-utgåvorna. Om du jämför med Blu-ray-utgåvorna så ser du verkligen hur mjuk och grynig den bilden är. De nyare filmerna är uppgraderade från 2K-material, även här ger 4K en bättre bild, men inte en lika slående kvalitetsförbättring som med de äldsta. Sammantaget ger vi 5+ i bildkvalitet!
Ett förträffligt ljudspår (i DTS 7.1/DTS:X) ger ett exceptionellt bra – och markant bättre – ljud. Surroundspåret är extremt detaljerat, med omfattande användning av alla kanaler och där dialogen aldrig ”försvinner” i mixen och hela ljudregistret används. Referensljud och 6 stjärnor!
Allt toppas av ett bonusmaterial-bonanza! Massor av utelämnade scener, intervjuer (med bland annat Radcliffe och Rowling), studiotur på Warner Bros., en tjuvtitt bakom en del scener, produktionsdagböcker, inspelningen av musiken och dussintals andra minidokumentärer om det mesta kring filmerna. Föredömligt!