Recension: Fifty Shades Darker

Att hävda att boksuccén Fifty Shades of Grey mottogs väl av kritikerna när det kom på vita duken för två år sedan vore en stor överdrift – men publiken strömmade till biograferna. Inte undra på, med tanke på att trilogin är en av de mest omtalade filmserierna i presshistorien. För som alla vet: sex säljer!

Efter den mördande tråkiga första filmen, som hade repliker som verkade skrivna av en 12-åring och långt ifrån det ”ångande sex” vi blev lovade, hade vi definitivt inga större förhoppningar på uppföljaren. Men det måste vi säga, vi blev positivt överraskade!

 

Andra filmen börjar där Fifty Shades of Grey slutade, där förhållandet mellan den bildsköna och naiva Anastasia (Dakota Johnson) och ytterst dominanta och SM-älskande miljardären Christian Gray (Jamie Dornan) kulminerade med att Anastasia stormade ut ur lyxlägenheten i Seattle och lämnade honom. Nu har hon fått ett jobb på ett förlag, med en slemmig chef och har bestämt sig för att Gray är ett avslutat kapitel. Ändå behövs det inte mer än en enda middag med kontrollfreaket innan det är full rulle igen.

Replikerna är snäppet bättre än i den första filmen, men det är fortfarande mycket dialog som låter konstlad och tillgjord. Ännu en gång är det Dakota Johnson som imponerar, medan Dornan har problem med att förmedla något annat än sitt oäkta och enformiga poster boy- uttryck. Visst har karln en atletisk kropp, men lika mycket charm som en trädstock, så då är det ju lätt att dra slutsatsen att Anastasia har låtit sig charmas av hans feta plånbok, häftiga lägenhet, lustjakt och helikopter.

Den här vändan är sexscenerna betydligt mer trovärda och erotiska – och det är verkligen gott om dem. Spänningsmomentet i Fifty Shades Darker är att Christian förföljs av en av sina före detta underdåniga. Uppenbarligen en lös kanon, som absolut inte borde gå runt beväpnad – men som helhet blir filmen vare sig spännande eller dramatisk. Och titeln är i bästa fall missvisande, för den här filmen är inte alls mörkare än den första.

Sammantaget en helt okej kärlekshistoria med en liten knorr och en hel del naket. Handlingen är ihålig, förutsägbar och enkel, det händer skrämmande lite under drygt två timmar. 3 stjärnor.

Bilden är knivskarp och har ett läckert djup, men är genomgående lite väl mörk i den här 4K-utgåvan. Ljudet (DTS:X) är detaljerat och häftigt, men dialogen har en tendens att drunkna i komplicerade scener med mycket ljud. Extramaterial innehåller ett par utelämnade scener, intervju med regissören, lite om skådespelarna och en del om maskeradscenen, plus en smygtitt på den sista filmen i trilogin. Det mesta är väldigt kort och ytligt.