Recension: Fathers & Daughters

Italienaren Gabriel Muccino ligger bakom tårdrypande filmer som Playing för Keeps, Seven Pounds och Jakten på lycka – alla är överväldigande dramer med vissa romantiska element som du inte bör titta på om du inte har näsduken inom räckhåll. Och Fathers & Daughters är inget undantag från den regeln.

Den berömda författaren Jake Davis (Russell Crowe) råkar ut för en bilolycka. Hans fru dör och han blir svårt skadad och drabbas av epileptiska anfall. Efter en period på sjukhus är han nästan pank och måste kämpa mot sin motbjudande syster för att behålla vårdnaden av sin dotter.

25 år senare återser vi dottern Katie (Amanda Seyfried), en ung psykologstuderande som kämpar med ensamhet, förlust och desperat brist på kärlek – ett tomrum hon försöker fylla med ändlösa one night stands.

Filmen hoppar ständigt mellan dåtid och nutid, och beskriver med en bred pensel orsaken till Katies kamp och hennes inre demoner. Historien är inpackad i obskyrt pianoklinkande och milda färger, allt för att vi ska hamna i ”rätt” stämning. Däremot möter vi ett par intressanta karaktärer (bortsett från den über-karikerade farbrodern och fastern), och en fantastisk roll av Amanda Seyfried som skildrar den extremt komplexa Katie med bravur. Se igenom sorgfloret så hittar du en liten filmpärla. Fyra svaga stjärnor.

Ljudet (DTS 5.1) och bilden är toppen. Bara en bakomfilm som bonusmaterial.