Det latinska namnet på Andra Mosebok är Exodus, som betyder ”utvandring” – och utvandring är själva essensen i historien om Moses: hur han fick ut sitt folk (judarna) ur Egypten och befriade dem från 400 års tyranni och slaveri.
Moses (Christian Bale) var visst en (oäkta) egyptisk prins som föll i onåd hos sin ”kusin” Ramses (Joel Edgerton) och därför förvisades från sitt lyxliv i palatset och skickades mot en säker död i öknen.
Moses, som i filmen tvivlar starkt på egypternas övertro och förkärlek för kvasireligiösa ritualer, och som förespråkar för sin son att han ska tro på sig själv, ser plötsligt ljuset när han får en smäll i huvudet. Den tvivlande herden blir över en natt en synnerligen troende man efter att ha pratat med Gud (i form av en ung pojke) bredvid den brinnande busken. Gud ger honom en marschorder och talar om för honom att han ska befria sitt förtryckta folk och leda det ut ur Egypten.
Moses, som har slagit sig till ro med sin familj och lever enkelt, vänder åter sin kosa mot Egypten för att befria sitt folk och leda det hem till Kanaans land – det förlovade landet som svämmar över av mjölk och honung.
Filmens styrka ligger i Moses brist på total underkastelse inför sin Gud, i Scotts version möter vi en Moses som tvivlar, förtvivlar och grälar på sin Gud – en Gud som (som i välkänd gammaltestamentlig stil) inte drar sig för massdöd, svält och andra landsplågor för att nå sina mål. I den här konflikten visar Christian Bale sin stora styrka som skådespelare, hans väderbitna ansikte med insjunkna kinder och stora ögon förmedlar förtvivlan, desperation och frustration på ett mästerligt sätt. Utan stora gester och överspel, utan subtilt och nedtonat, gör han Moses till en trovärdig karaktär. Agnostikern Scott har inte heller regisserat en religiöst förkunnande film utan låter en slöja av tvivel vila över hela berättelsen, där de flesta av händelserna kan ha en logisk/naturlig förklaring.
Moses före detta blodsbroder, sedermera nemesis, har tyvärr manusförfattarna och Scott valt att förvandla till övertydligt endimensionell och elak. Moses är välnyanserad och komplex medan Ramses bara är karikerat ondskefull, känslolös, cynisk och egoistisk. Joel Edgerton gör en bra roll som Ramses men manuset ger honom för lite att spela på.
Förutom Moses är det specialeffekterna som står i centrum i detta bibliska drama. Ridley Scott är känd för sin oerhört fina känsla för detaljer, vackra kameravinklar och storslagna landskap – vilket han gör till fullo under två och en halv timme. Dessutom har han fått med sig världens duktigaste ”magiker” när det handlar om digitala specialeffekter. De har inte bara återskapat ett storslaget forntida Egypten (ner i minsta detalj, fast inte alltid lika historiskt korrekt), de har också fått en chans att leka med de sju spektakulära landsplågorna, scener som på egen hand är värda priset på BD-skivan.
Är då filmen felfri? Nej, absolut inte. Utöver några av de endimensionella karaktärerna läggs det för lite tonvikt på spelet kring Ramses. Under två och en halv timme borde det finnas plats för att ge en karaktär som Hegep (Ben Mendelsohn) mer tid att utvecklas – och vad i all världen har hänt med Sigourney Weaver? Hon är fullständigt bortklippt. Flera nyckelpersoner och dess öden skulle också ha gjort oss mer fängslade av historien, här är det lite väl mycket Den stora bilden med ”titanernas” (Moses och Ramses) kamp, medan vi lite ytligt beskådar alla landsplågor. Filmen känns också onödigt lång och faller lite väl ofta för eget grepp genom att förlita sig på att alla de imponerande specialeffekterna ska bära upp berättelsen. Men ändå, mycket mer episkt än så här kan det inte bli! Fyra starka stjärnor.
Exodus är som gjord för att presenteras i 3D och tekniken tillför också de storslagna natur- och stridsscenerna ovanligt mycket mer djup och en naturtrogen känsla. Man kan nästan röra vid alla sjöfåglarna i scenen när Moses leder folket över Röda havet. Trots många mörka scener är bilden alltid detaljerad och väldigt skarp. Inte heller på ljudfronten har det sparats på krutet. Vi får ett surroundspår (DTS 7.1) med en mix som ger en känsla av att vi befinner oss på plats mitt i handlingen, samtidigt som vi aldrig går miste om någon dialog och det är lagom med ”tryck” i subbasen.
En episk film bör ha en rejäl dos bonusmaterial, vilket också Exodus har. I mer än fem timmar får vi ett föredömligt urval av extramaterial, allt från ett lysande kommentatorsspår (med bland annat Scott), borttagna och förlängda scener till en historisk guide och en mycket bra bakomfilm som tar oss med bakom inspelningen och ger oss all den information vi kan önska oss, plus en mängd intervjuer – på mer än två och en halv timme!
