Recension: Everest 3D

Han (Michael Kelly) ställer en berättigad fråga, för det är minsann ingen söndagspromenad i parken som klättrarna ger sig iväg på. Det 8848 meter höga Mount Everest bestegs för första gången 1953 av britterna, under de följande årtiondena var det ett fåtal expeditioner, tills det på 1990-talet nästan förvandlades till en kommersialiserad industri. 1996 når fjorton expeditioner toppen under två veckor, en av dem som leddes av erfarna Rob Hall (Jason Clarke). Med sig hade han bland annat den rika Texas-bon Weathers (Josh Brolin), brevbäraren Hansen (John Hawkes) och japanen Namba (Naoko Mori). Teamet leddes också av den bohemiske klättraren Fischer (Jake Gyllenhaal).

Isländska Baltasar Kormákur (2 Guns) serverar en realistisk och läckert dramaturgiskt uppbyggd berättelse. Han har fått med sig ett stjärnteam av skådisar, men tro oss: det är Berget som spelar huvudrollen, och ett underbart foto (Salvatore Totino) utnyttjar det mäktiga landskapet till fullo.

Trots mer än två timmars speltid kommer vi tyvärr inte in under skinnet på huvudpersonerna, vi skrapar bara på ytan. Dessutom är delar av handlingen för förutsägbar och stereotypisk. Med det sagt så är Everest en nagelbitande majestätisk thriller med en otrolig nerv och där människans kamp mot naturens krafter är i centrum. Bör definitivt ses! Fyra starka stjärnor.

Everest är en sällsynt bra 3D-film, faktiskt en av de bästa vi har sett! Ett fantastiskt djup och ett perfekt landskap för det tredimensionella formatet som passar filmen som hand i handske. Dessutom är bilden knivskarp och ljusstark. Surroundspåret (Dolby Atmos) håller också referensklass, vind, knakande is och dialogen, allt sitter som gjutet. Bonusmaterialet är en besvikelse, det finns bara en bakomfilm på 10 minuter, kommentatorsspår och lite om de verkliga händelserna.