: En ny vår

När den åldrande westernförfattaren Monte Wildhorn flyttar in i det idylliska grannskapet för att tillbringa sommaren där är han en bitter suput med skrivkramp och social fobi. Enda sällskapet han trivs med är husets ägares byracka, som inte lyder ett enda kommando men som inte heller säger emot honom. Grannhuset är fyllt av kvinnor, en aningen bitter nyskild mamma och hennes tre döttrar. En av dörrarna, Finnegan, vinner snabbt Montes förtroende.

En ny vår (eller ”The Magic of Belle Isle” som den också heter på svenska!) känns lite väl mycket som ännu en dag på jobbet för den duktige regissören Rob Reiner. Sådant här kan han göra i sömnen, och även om filmen har fin tematik, snyggt foto och bra skådespelare så är dramaturgin lite för slapp och miljön en smula konstruerad och överdrivet idyllisk. Allt är prydligt, vackert och rörande, men vi lyckas inte riktigt svälja en så här snudd på felfri värld.

Utmärkt skådespeleri av Freeman, och möjligtvis ännu mer imponerande av filmens unga dam Emma Fuhrmann. Vi spår henne en lysande framtid. Hur historien slutar bör inte överraska någon, men en fin feelgood-film har det ändå blivit, även om den är lite överdriven och utspelas i en präktig värld. Vi låter oss charmas till fyra stjärnor.

Absolut praktfull bildkvalitet, vi ser varenda rynka i Freemans åldrande ansikte, med perfekta färger. Ljudspåret är också mycket bra. Inte något endaste extramaterial.