: Elysium

Vi befinner oss i Los Angeles år 2154. Mot slutet av förra århundradet blev jorden så obeboelig att den lilla rikaste eliten av befolkningen flyttade till en gigantisk rymdstation där de lever i fred, tolerans och välmåga. Där finns naturligtvis ingen form av kriminalitet eller fattigdom, alla sjukdomar botas snabbt av en behändig maskin som alla har i sina hem, det konverseras på franska, luften är ren och solen skiner ständigt.

Nere på jorden kan de fattiga ”trälarna” se upp mot Elysium och drömma om att en dag bli så rika att de kan flytta dit – en utopisk dröm som Max (Matt Damon) alltid haft.

Efter en otäck strålningsskada som bara ger honom fem dagar att leva inser Max att Elysium är hans enda chans att överleva. Med hjälp av ledaren för en organisation som håller på med illegala transporter till Elysium kan han komma till rymdstationen. Samtidigt konspirerar chefen med Elysiums försvarschef, Delacourt (Jodie Foster) om en statskupp.

Blomkamp, som förutom regi även ligger bakom manus och är medproducent, målar upp en dyster framtidsvision för mänskligheten, där de rikaste utnyttjar och förtrycker alla fattiga och svaga, och där ett människoliv inte är värt någonting. Jorden kontrolleras av onda robotar som styrs av den rika överklassen. Visst ger det historien friktion och en stark nerv, men är på samma gång filmens akilleshäl. Konflikten känns för konstruerad och otrolig. Samtidigt är den en fascinerande tankeställare och bjuder på snyggt spel av Foster, Damon och inte minst Sharlto Coplay som den inofficiella enmansarmén Kruger, som är en direkt obehaglig karaktär. ”Elysium” är en rent visuellt läcker science-fiction-thriller som verkligen har mycket att erbjuda! Fem stjärnor.

Filmen har en hög bildkvalitet, men saknar lite skärpa för att få full pott. Ljudspåret är fylligt, precist och har en föredömlig klar dialog. Extramaterialet innehåller ett par borttagna scener, en bra bakomfilm, info om skådespelarna, framtidstekniken och livet på rymdstationen.