: Cloud Atlas

Bröderna Wachowski (som numera är bror och syster!) har tidigare givit oss bland annat Matrix-filmerna, så resor genom parallella universum och tvetydig och svävande filosofi är inget nytt för dem. I Cloud Atlas har de fått med sig Tom Tykwer i regi-teamet och ligger också bakom det förvirrade manuset som bygger på en roman av David Mitchell.

Filmens röda tråd är att enskilda personers handlingar får oanade konsekvenser genom tid och rum, samt att historien har en förmåga att upprepas. För att belysa detta minst sagt omfattande tema får vi följa med på en resa i sex olika tidsperioder (från 1849 till 2321) på sex olika platser, där samma (reinkarnerade?) personer lever.

Om enda meningen med en film är att förvirra publiken så mycket som möjligt genom att berätta korta brottstycken från olika ställen och tidsåldrar, utan något uppenbart sammanhang, så lyckas Cloud Atlas helt och hållet. Episodfilmer kan fungera ypperligt, som till exempel Short Cuts och Magnolia, men här är historierna fullproppade med kvasifilosofi och osammanhängande pladder. Dessutom är filmen ALLDELES för lång. Nej, till nästa gång måste syskonen Wachowski minska på intaget av centralstimulerande medel. Filmen är en visuell njutning men vi misstänker att den bara fungerar – och ger mening – med en promillehalt på minst 1,5!

BD-skivan serverar en knivskarp bild med gnistrande färger. Ljudspåret (DTS-HD MA 5.1) är levande och detaljerat. På bonusfronten får vi nöja oss med en knapp timmes bakomfilm uppdelad på sju olika minidokumentärer – utan att vi blir klokare för det.