Recension: Captain Marvel

Superhjältegenren håller på att dominera den globala biomarknaden fullständigt, den ena filmen dödar den andra – med andra ord var det med ganska så låga förväntningar som vi satte på den första Marvel-filmen med kvinnlig huvudroll. Men vår skepsis blåstes snabbt bort.

Själva plotten är av mindre intresse, här handlar det om häftiga actionscener elegant kryddade med intressanta, självsäkra karaktärer och ständigt en opretentiös och humoristisk knorr på handlingen. Något förenklat handlar det (ännu en gång) om en oöverträffad energikälla, där gröna (och blå) män från okända planeter slåss om uppfinningen och Jorden förvandlas till slagfält när de drabbar samman.

I det intergalaktiska stjärnkriget mellan Kree- och Skrull-stammarna hamnar Vers/Captain Marvel (Brie Larson) mitt i skottlinjen, samtidigt som hon plågas av vaga återkommande minnen från ett okänt förflutet – ett förflutet som pekar mot Jorden och en hemlighet som alla är ute efter och som hon bär på nyckeln till.

Larson är perfekt castad som den joviala girl-next-door som växer med uppgiften. Hon har glimten i ögat, en förmåga att vräka ur sig sarkastiska kommentarer samtidigt som hon har fysiken som behövs för att övertyga som superhjältinna: hon utstrålar en unik attityd och självsäkerhet. Som partner i den här ursprungshistorien har hon en ung Samuel L. Jackson (Fury), S.H.I.E.L.D.-agenten som undersöker utomjordisk aktivitet, samt katten (med anade förmågor) Goose. Jude Law har fått den minst intressanta och mest stereotypa karaktären.

Filmens akilleshäl är definitivt själva handlingen, som varken är särskilt intressant, engagerande, originell eller spännande. Vi har tappat räkningen på hur många filmer med gröna män med spetsiga öron och stora vapen vi har sett de senaste åren – men det är för många. Utan fascinerande karaktärer och ett välskrivet manus med rapp dialog och ett härligt samspel mellan Larson och Jackson skulle Captain Marvel fort ha blivit en lättglömd historia.

Här har kvinnorna kontrollen, både framför och bakom kameran, utan att det blivit någon påträngande feministisk vinkel på alltihop. Manuset är välbalanserat, fast med ett par tydliga humoristiska pikar till en manschauvinistisk bransch och värld. Filmen är inte lika rolig som Guardians of the Galaxy och inte lika actionmättad som Avengers-filmerna, men det blir ändå fyra välförtjänta stjärnor till Larson och Jackson – vi återser gärna den hårtslående kaptenen.

4K-skivan har skarp bildkvalitet, fast lite bleka färger. Ett häftigt surroundspår (Dolby Atmos) och omfattande bonusmaterial förbättrar totalintrycket.