Recension: Bosch, säsong 6

Konstigt nog är Bosch-serien en Amazon-originalserie, ändå går den inte att se för Amazon-abonnenter här i Norden – vi får nöja oss med HBO om vi vill strömma den. Visst, det fungerar, men då är det tyvärr med den bristfälliga tekniska kvaliteten som HBO Nordic levererar.

Manisk arbetsnarkoman

Under fem säsonger har vi följt arbetsnarkomanen Hieronymus ”Harry” Bosch (Titus Welliver) och hans privatliv och arbete på LA-polisens Hollywood-avdelning.

TV-serien är baserad på den omfattande bokserien (förra året kom den 22:a boken, The Night Fire) av Michael Connelly, som också är verkställande producent, och vi får följa den erfarna kriminalaren, och veteranen, på nya och gamla mordfall i Änglarnas stad. Definitivt en av USA:s fulaste städer, och en stad med stor kriminalitet och hög mordstatistik. Med andra ord, mer än tillräckligt för att Bosch och hans kollegor ska hålla sig sysselsatta.

 

Olösta mord och radioaktivt material på avvägar

Den här gången är utgångspunkten de två romanerna The Overlook (2007) och Dark Sacred Night (2018), snyggt uppdaterade till nutid.

En läkare hittas avrättad i utkanten av staden, och med honom försvann en stor dos radioaktivt material. I hans hem hittar polisen hans fru misshandlad och bunden – misstankarna riktas mot ett gäng rednecks som förnekar staten och hävdar att de är ”fria” människor som lever utanför samhället.

Samtidigt har Harry inte glömt det brutala, olösta mordet på dottern till den drogmissbrukande kvinnan han träffade i förra säsongen. Ett fall som plågar honom och som han nu försöker återuppta. Hans trofaste, alltid lika välklädde, partner Edgar (Jamie Hector) söker rättvisa för grymheter i sitt hemland, samtidigt som han försöker nysta upp morden på två ”smutsiga” kollegor.

I den sjätte säsongen utspelas handlingen uteslutande i LA och dess omgivande områden och Bosch kämpar med sin personliga ångest, avsaknaden av ett privatliv samt återkommande flashbacks från hans hårda förflutna. Hans dotter Maddie (Madison Lintz) arbetar nu för superadvokaten som en gång fällde honom, och hans bastanta chef försöker bli borgmästare i den enorma staden.

Brist på nyskapelse

För att inte verka för ”idisslande” och nästan upprepande har Bosch tjänat på lite miljöombyten, vilket vi verkligen fick i den fräscha femte säsongen. Det är den bästa säsongen hittills, och om den ska slås börjar det bli bråttom: den kommande sjunde säsongen (2021) blir den sista.

Det måste sägas att det finns få serier som har haft en så hög och jämn kvalitet under sex långa säsonger, och den toppas fortfarande av lysande skådespelare, noggrant, realistiskt polisarbete och intressanta karaktärer. Men allt blir för likt det som serien har bjudit på gång på gång.

 

Mordoffren är nya, detsamma är gärningsmännen, och serien har en förmåga att ha många bollar i luften samtidigt, men vi hade gärna sett några nya karaktärer, och att Bosch hamnade lite utanför sin bekvämlighetszon i sitt glashus där han nynnar på de sedvanliga jazzlåtarna. I brist på ett bättre ord så hade Bosch mått bra av lite chili i den annars välkryddade såsen.

Welliver är för övrigt seriens starkaste kort och matchar den dystra, kompromisslösa karaktären perfekt. Men han skulle också ha mått bra av lite större personlig utveckling och kanske en ny kvinna i sitt liv som han kunde tampas med.

Serien är, liksom dess huvudperson, genomstabil och en kriminalhistoria som definitivt är ett måste om du har sett tidigare säsonger – men allt börjar bli lite stelt och det vilar något förutsägbart över Hieronymus Bosch.

Lite dammigt, och lite för tryggt, serien påminner lite väl mycket om gamla polisserier: spännande, välgjort men förutsägbart. 4 stjärnor.

Recensionen bygger på 7 (av 10) avsnitt. Hela säsong 6 går att strömma från HBO Nordic.