Recension: Bosch, säsong 2

Böckerna om Hieronymus (Harry) Bosch är skrivna av en av världens mest sålda författare, amerikanen Michael Connelly. Serien om den pålitlige och erfarne kriminalpolisen Harry (Welliver) från Los Angeles, som är genomhederlig och definitivt inte bryr sig om auktoriteter, är klassiska kriminalhistorier som ibland går över i ”krim noir”. 18 böcker har getts ut hittills om Bosch och den andra säsongen av TV-serien bygger på böckerna ”Återkomsten” (”Trunk Music”), ”Den sista prärievargen” (”The Last Coyote”) och ”Fallet” (”The Drop”).

Efter att ha kastat en av sina chefer genom ett fönster i slutet av första säsongen är Harry nu tillbaka efter ett halvårs påtvingad ledighet. Första dagen på jobbet får han ett känsligt mordfall rakt i knät: en porrproducent med förkärlek för spel, strippor och älskarinnor blivit skjuten på nära håll. Allt krånglas till av det faktum att FBI granskat offret för att han kan utgöra ett hot mot den nationella säkerheten.

Bosch är klassisk deckare, en pålitlig och inte direkt nydanande eller våldsamt originell, men synnerligen stabil. TV-serien kännetecknas av relativt tråkig klippning och ett långsamt tempo, den lär inte passa dem som är ute efter halsbrytande action med korsklippning och mycket handhållen kamera. Harry Bosch är en asocial enstöring som får en kick av att sätta storstadens avskum bakom lås och bom.

Vi får stabila och intressanta karaktärer, även om de är väl stereotypiska deckarkaraktärer. Ur den synvinkeln är serien trogen böckerna. Starkaste kortet är huvudrollsinnehavaren Titus Welliver som spelar Bosch med en precis lagom dos pondus, trovärdighet och glimt i ögat. Fyra stjärnor.

Recensionen bygger på två första (av tio) avsnitt. Hela säsong 2 finns på HBO från och med 11 mars. Strömningens bild- och ljudkvalitet är mycket tillfredställande.