Recension: Bloodline, säsong 2

Familjeintriger, mörka hemligheter och moralisk vånda fortsätter i vackra Islamorada längs exotiska Florida Keys. När den dramatiska första säsongen (som vi för övrigt utsåg till Årets TV-serie 2015) kulminerade med att de tre Rayburn-syskonen dödade sin kriminelle och besvärlige bror, Danny (Ben Mendelsohn), tvingas de nu leva med den psykologiska plågan av tvivel och ånger, samtidigt som nya händelser hotar att avslöja dem och deras hemska dåd.

https://www.youtube.com/watch?v=XOBrUPASutc

Familjen med stort F

Familjen Rayburn är respektabla stöttepelare i det lilla samhället där föräldrarna har drivit det lyxiga strandhotellet ”Rayburn House” i 50 år, och sonen John (Kyle Chandler) har en ledande position inom polisen. Familjens enda (överlevande) dotter, Meg (Linda Cardellini), är en respekterad advokat som fått ett toppjobb i New York, och den yngre sonen och slusken Kevin (Norbert Leo Butz) dämpar sin ångest med sprit och kokain.

Modern (Sissy Spacek) har blivit änka men driver fortfarande hotellet. Hon är dock inte övertygad om att hela sanningen har kommit fram om Dannys död. En av familjens gamla vänner försöker avslöja hemligheterna. Och dessutom har stadens knarkkung, Lowry, komprometterande bevis mot John och hans syskon, och försöker att pressa John att spionera för honom.

Rayburn-familjen bär på många mörka hemligheter om död, äktenskapsbrott, lögner, bedrägerier samt en auktoritär far – bistra sanningar som alla efter bästa förmåga försöker dölja för att upprätthålla den fläckfria fasaden och skydda familjens ära och goda rykte – och det man inte gillar pratar man inte om och/eller förnekar. I synnerhet modern är ovillig att ta upp svåra ämnen och avvisar bland annat narkotikaproblem som en bagatell som löser sig av sig själv.

Sådan fader sådan son?

Första säsongen slutade dramatiskt med att Dannys okände tonårsson plötsligt dök upp i Islamorada, och det visar sig snart att båda han och hans slitna mamma har hemliga planer som handlar om såväl pengar som upprättelse. Han påminner både till utseendet och sättet om sin far – en far som tveklöst var Rayburn-familjens svarta får.

Nu gör Dannys son sitt bästa för att göra livet surt för sin nya familj, samtidigt som han konspirerar med Dannys gamla kriminella bekantskaper.

Hans döde far dyker ständigt upp i återblickar och i Johns dåliga samvete, ett grepp som fungerar mycket bra och skapar förutsättningar för fascinerande dialoger. Att Danny är kvar i andra säsongen förstår vi mycket väl, han var en av seriens mest intressanta karaktärer, och där vi i första säsongen fick ständiga tillbakablickar till familjen när alla var unga – och systerns mystiska död – får vi den här gången se mer om Dannys förflutna och får en allt mer komplett bild av pusslet som utgör hans live och leverne.

Från familjedrama till att sopa undan spåren

Väldigt mycket av handlingen i andra säsongen bygger på det som hände i den första, ur den synvinkeln står andra säsongen inte särskilt mycket på egna ben, så det är svårt för nya tittare att hänga med om de inte sett den första.

Medan den första säsongen nästan uteslutande fokuserade på den komplicerade syskonrelationen och deras gemensamma förflutna, handlar den här säsongen främst om hur de tre kvarstående syskonen desperat försöker undvika att åka dit för mordet. Andra säsongen är därför mer ”konventionell” än den första, men fortfarande är familjerelationer och moraliska dilemman en ständigt närvarande och komplicerande bakgrund till hela handlingen. Vi utsätts ständigt för helt vanliga människors svagheter och karaktärsbrister.

Snaran dras åt allt tätare och många nya karaktärer hotar familjens Rayburns hemska hemlighet, det är återigen John (en utomordentligt duglig och komplex Kyle Chandler) som måste behålla lugnet och se till att allt löser sig.

Bloodline är fortfarande ett av de bästa TV-programmen som går att strömma, även om andra säsongen inte är riktigt lika originell och banbrytande som den första. Men säsong två har ändå tillräckligt med drama, spänning och familjeproblem för att förtjäna fem stabila stjärnor!

Hela andra säsongen går att strömma på Netflix. Strömningskvaliteten är mycket tillfredsställande: knivskarp bild, naturliga färger och god kontrast – högsta möjliga kvalitet kräver dock bra bandbredd! Bildkvaliteten ackompanjeras av ett välmixat och detaljerat surroundspår.