Recension: Billions, säsong 5

Nej, det är inte Donald Trump vi tänker när vi skriver den här rubriken (även om det hade kunnat vara det), utan superkapitalisten Bobby ”Axe” Axelrod (Damian Lewis) som i den femte säsongen av Billions på ett flagrant sätt visar upp alla sina mindre smickrande sidor.

https://www.youtube.com/watch?v=gh1sTYIJoyQ

 

Greed is good!

Det är mycket möjligt att det var Oliver Stones rollfigur Gordon Gekko i Wall Street som ”uppfann” uttrycket Greed is good! Men det är ingen tvekan om att vår favoritkapitalist i Billions har fulländat det – och lever efter det mantrat till 100 %.

Serien är inspelad långt före coronakrisen drabbade de internationella finansmarknaderna som en gigantisk tsunami, så är allt fortfarande ”normalt” hos toppmäklarna på nedre Manhattan.

Efter kriget i fjärde säsongen har Axe slutit ett slags fred med Taylor (Asia K. Dillon) och de har ingått ett ”konvenansäktenskap, men det betyder inte att riksåklagare Chuck Rhoades (Paul Giamatti) har tappat intresset för Axe. Tvärtom, efter att hans eldiga äktenskap med supercoachen/psykologen Wendy (Maggie Siff) tog slut ägnar han numera, återigen, all sin tid åt att sätta Axe bakom lås och bom.

Min är större än din!

Den här vändan är Axe dock mer intresserad av att jämföra penisstorlekar med en annan tycoon som har passerat 10 miljarder dollar på de rikas topplista: Michael Prince (Corey Stoll, från House of Cards). Något så ovanligt som en filantropisk superkapitalist med hjärta och socialt engagemang. Men skenet bedrar, när allt kommer till kritan handlar det även för Prince om att håva in ytterligare x miljoner dollar till det egna bankkontot. Ambitionsnivån, och testosteronet, hos de här killarna är det inget fel på.

Tyvärr är Malin Åkerman ute ur serien som Axes exfru, men nu hamnar deras bortskämda och överbeskyddade barn i fokus. Det visar sig, inte särskilt överraskande, att äpplet inte faller långt från trädet.

Axe junior ägnar sig åt olaglig bitcoin-mining på elitskolan som han börjat på. Ett experiment som tar knäcken på elnätet i halva delstaten, med påföljande relegering från skolan som möjlig konsekvens. På känt manér försöker Axe köpa sig fri från ”problemet”, när det inte går så blir strategin att krossa rektorn. Det ”inspirerande” tal som Axe håller för eleverna är en av säsongens höjdpunkter – starkt överdrivet och osannolikt, men girigt kul.

Excentriske Wags (David Costabile) blir rörd av Axes faderliga engagemang och börjar försöka rätta till alla sina egna brister som pappa – vilket leder till många aha-upplevelser. Han är fortfarande seriens absolut roligaste, mest cyniska och sarkastiska karaktär. Det finns förmodligen inte en antydan av empati i Wags DNA.

 

Oförlöst

Tyvärr finns det en smått irriterande oförlöst potential i den femte säsongen. Varken Rhoades eller Axe har något livsviktigt på spel längre, allt blir mer en traditionell, underhållande katt-och-råtta-lek och en fascinerande inblick i de über-rikas värld – starkt dramatiserad, bör tilläggas.

Och bitvis – och det är minsann inte dåligt – är Billions briljant underhållande finans- och persondrama, fullständigt befriat från politisk korrekthet, och en mycket bättre säsong än förra vändan.

Bara att få bevittna det, milt sagt, extraordinära familjelivet hos storfamiljen Rhoades är en fröjd för själen och smilbanden, men serien är inte så originell eller vass som vi hade kunnat tänka oss. För många av avsnitten kan betraktas som transportsträckor och det eldiga, erotiskt laddade, hat-kärleksförhållandet mellan Chuck och Wendy är en stor saknad. Vi delar ut 4 starka stjärnor till en serie som absolut förtjänar att få fortsätta. Det ska dock bli intressant att se om Billions överlever coronakrisen.

Säsong 5 har premiär 4 maj på HBO Nordic, med ett nytt avsnitt varje måndag.