Recension: Baywatch – Extended Cut

De välsvarvade och lättklädda badvakterna på Santa Monica Beach, med Pamela Anderson och David Hasselhoff i spetsen, gjorde ärevarv runt jorden på 1990-talet. I en tid som präglas av filmbolag som satsar på säkra kort, nyinspelningar och rebooting är det inte konstigt alls att en Baywatch-film dyker upp – och med tanke på hur TV-serien var så förväntar vi oss inte heller något mästerverk.

Producenterna och manusförfattarna har försökt göra en blandning av en hyllning och parodi av kultserien, men allt känns bara tunt och platt – och väldigt lite kul. Handlingen är lövtunn (vilket vi visserligen räknade med) och går ut på att en slemmig fastighetsmagnat (Priyanka Chopra) försöker köpa hela strandpromenaden med knarkpengar. Den ädle Mitch (Dwayne Johson) måste naturligtvis stoppa henne.

In på banan dyker den odräglige Matt Brody (Zac Efron) och den ljuva Summer (Alexandra Daddario). Brody är en självupptagen typ som har två OS-guld men som numera har det knapert. Otroligt nog blir han rekryterad som livräddare. Det gäller även Summer, som är lika söt och bedårande som sommaren är lång och varm. Tillsammans hjälper de Mitch att ta knäcken på de usla knarkskurkarna.

Amerikanerna har en förkärlek för kalsonghumor, vilket verkligen märks tydligt i Baywatch. Här presenteras det varken elegant eller kul. Däremot är humorn fullt i klass med den banala handlingen, de töntiga kommentarerna och avsaknaden av dramaturgi: allt känns konstruerat och förutsägbart. Filmen är som bäst när den är på pricken parodi på den klyschiga TV-serien, till exempel när kvinnorna springer i slowmotion, men det räcker inte alls för att hålla intresset upp i två timmar. 2 väldigt tråååkiga stjärnor. Undvik.

4K-utgåvan har ett häftigt ljudspår (Dolby Atmos) men bilden är en besvikelse – och ”avslöjar” de billiga specialeffekterna – genom att vara för mörk och sakna detaljer. Som bonusmaterial finns intervjuer med skådespelarna, borttagna scener och stunts, samt en tillbakablick på TV-serien.