Recension: Avengers 3 – Infinity War

18 (!) filmer (från Iron Man 2008 till Black Panther 2018) har Marvel/Disney haft på sig att bygga upp den stora finalen som består av Avengers 3 och Avengers 4 (kommer 2019) – och den tiden har de använt väl, och noggrant. Det känns helt naturligt att hela superhjältevärlden förenas, vilket inte minst beror på skickliga manusförfattare och en långsiktig plan.

Till skillnad från den ofta lite röriga och framför allt godtyckliga DC-världen har Marvel/Disney haft en långsiktig och genomarbetad masterplan för sina superhjältar i många år. Det lönar sig när alla ska samlas på ett bräde, för det här hade kunnat bli kaotiskt och meningslöst.

Efter Ragnarök

Vi kommer in i handlingen strax efter Thor: Ragnarok, som kulminerade med att Asgård sprängdes i bitar och merparten av befolkningen blev massakrerade. Bakom folkmordet ligger jätten Thanos (Josh Brolin) som har som mål att få full kontroll över hela universum(!). För att åstadkomma det måsta han få tag i samtliga sex ”ur-stenar” så att han kan styra över tid och rum.

Inte helt olik handlingen i Wonder Woman, men i Infinity War hamnar motivet i bakgrunden, det är de charmiga, roliga och helt enkelt fascinerande karaktärerna som driver filmen framåt.

Alle män på däck!

Varken duon Thor (Chris Hemsworth i en glansroll)/Loki (Tom Hiddleston) eller Iron Man (Robert Downey Jr), Spider-Man (Tom Holland) eller Dr Strange (Benedict Cumberbatch) lyckas besegra Thanos. Här måste allihop, inklusive de lätt pompösa Guardians of the Galaxy, hjälpa till.

Ännu en gång utkämpas striden på New Yorks berömda gator, där byggnader krossas, bilar kastas runt som studsbollar och borgmästaren måste beställa mer asfalt. Men de många striderna i filmen dras inte ut tills de blir tråkiga – vilket annars ofta är fallet i sådana här filmer.

Anledningen är mer att fler än 15 superhjältar måste få en chans att glänsa, plus att handlingen sträcker sig från New Yorks gator via Edinburgh till Afrikas slätter, enorma rymdskepp och karga planeter i yttre rymden. Det här är en extremt actionmättad film som aldrig känns för lång och/eller kaotisk/meningslös.

Ironisk knorr

När superhjältarna träffas är många av dem gamla bekanta. Och det känns faktiskt som att höra ett gammalt gift par gnabbas när Iron Man och Captain America (Chris Evans) hamnar i samma rum. Men allt är så välskrivet och har skådespelare som behärskar genren att vi verkligen låter oss charmas.

Självaste Hulk tampas med ”potens-problem” och det känns faktiskt helt naturligt att Bruce Banner (Mark Ruffalo) måste pressa sig för att mana fram monsteret. Iron Mans varumärke har alltid varit den rappa käften och en flödande ironi, det har Downey Jr. fulländat och tagit till nya höjder så han stjäl varje scen han är med i. Thor är en sprudlande källa av envishet, stolthet och flirtande ironi, Hemsworth är som gjord för rollen som vikingagud.

Ärkeskurk med politisk agenda

De flesta ärkeskurkar i superhjältefilmer vill antingen ha världsherravälde för att bli rika, eller så är de monster som inte har någon agenda alls (skräckexemplet på meningslösa skurkar hittar vi i Batman v Superman: Dawn of Justice), men i Infinity War är det nästan en miljökämpe som är hjältarnas nemesis.

Det enda Thanos vill är ju att begränsa den snabba befolkningstillväxten. Han har insett att den, på lång sikt, inte är hållbar och har därför bestämt sig för att ta till (relativt extrema) åtgärder för att undvika en kommande katastrof. Dessutom är han en rakt igenom känslosam man som faktiskt lider när han tvingas offra sin styvdotter, Gamora (Zoe Zaldana), för att vinna.

Komplett underhållning

Ingen tvekan om att Infinity War är gjord på uppdrag av cheferna på Walt Disney med ett enda syfte: att dra in så mycket pengar som möjligt till bolaget. Trots detta är producenter, regissörer och manusförfattare trogna genren och har lagt ner sin själ för att göra en fantastiskt underhållande film, med stjärnor av kött, blod och skavanker och som vi verkligen bryr oss om. Dessutom har den stridsscener som är lika grandiosa som i Lord of the Rings – plus en snabbkäftad ”kanin”.

Ovanpå allt detta är Infinity War faktiskt något så sällsynt som en känslomässig superhjältefilm. Du känner för Gamora när hon bryter ihop efter familjemordet, och Thors smärta när brodern torteras är som hämtad ur en Shakespeare-klassiker.

Dialogen sitter i stort sett helt perfekt hela tiden, och trots närmare två och en halv timme känns inte filmen lång eller full av överflödig dödtid. Infinity War är så nära den kompletta action/popcornfilmen man kan komma, och förtjänar definitivt 5 superstarka stjärnor.

Teknisk miss

När man ska titta på en film med en budget på svindlande 2,7 miljarder kronor (!) på sin 65-tums TV i den häftiga hemmabion så förväntar man sig toppkvalitet – vilket den här Blu-ray-versionen tyvärr inte har! Ljudspåret (DTS 7.1) är instängt, saknar helt tryck i djupbasen och är alldeles för lågt. Bildkvaliteten är genomgående bra, men alltför ofta blir mörka scener grå i stället för svarta.

Men förtvivla inte, filmen släpps även i 4K, en utgåva som Walt Disney Studios märkligt nog inte distribuerar till journalister. 4K-versionen har Dolby Atmos-ljudspår.

Bonusmaterialet består bland annat av ett omfattande och intressant kommentatorsspår med regissörerna och manusförfattarna, utelämnade scener, bloopers, trailers och fyra mini-dokumentärer.

Marvel-filmerna

• Iron Man (2008)
• The Incredible Hulk (2008)
• Iron Man 2 (2010)
• Thor (2011)
• Captain America: The First Avenger (2011)
• Marvel’s The Avengers (2012)
• Iron Man 3 (2013)
• Thor: The Dark World (2013)
• Captain America: The Winter Soldier (2014)
• Guardians of the Galaxy (2014)
• Avengers: Age of Ultron (2015)
• Ant-Man (2015)
• Captain America: Civil War (2016)
• Doctor Strange (2016)
• Guardians of the Galaxy Vol. 2 (2017)
• Spider-Man: Homecoming (2017)
• Thor: Ragnarok (2017)
• Black Panther (2018)
• Avengers: Infinity War (2018)
• Ant-Man and the Wasp (2018)
• Captain Marvel (2019)
• Avengers: Infinity War 2 (2019)
• Spider-Man: Far From Home (2020)
• Guardians of the Galaxy Vol. 3 (2020)