Recension: Ant-Man 2 – Ant-Man and the Wasp

Många superhjältefilmer anklagas (med rätta) för att vara alltför pretentiösa och ta sig för på stort allvar – så är det definitivt inte med Ant-Man 2. Här får vi nonsens- och tramsversionen av superhjältarnas värld.

Första filmen om småskojaren Scott Lang (Paul Rudd) som med ”hjälp” av den excentriska vetenskapsmannen Hank Pym (Michael Douglas) krymptes till en myras storlek var faktiskt en frisk fläkt i en smått stagnerande genre. Uppföljaren går i samma fotspår men har en mycket mindre intressant historia och karaktärer som befinner sig på gränsen mellan roliga och överdrivet fåniga.

Skurkar är på jakt efter Pyms uppfinning och Pym själv är på jakt efter sin fru (Michelle Pfeiffer) som fångades i kvantvärlden för trettio år sedan. Ant-Man själv är bara intresserad av att det bara är ett par dagar kvar tills han blir av med sin fotboja – men de sista dagarna i husarrest blir definitivt ingen dans på rosor.

Rudd är ännu en gång ett fynd i rollen som muntra, sarkastiska och rakt igenom goda superhjälten Ant-Man. Han har en förmåga att alltid hamna på fel plats vid fel tillfälle, och den här gången får han sällskap av The Wasp (Evangeline Lilly).

Specialeffekter finns det gott om och de är imponerande. Jämförelsen med Älskling jag krympte barnen går inte att undvika. I uppföljaren använder de sig mer av lite väl enkel humor som att kasta enorma saltströare och andra saker på varandra än i första filmen, samtidigt som hus och bilar förminskas med enkla knapptryckningar. Fascinerande till en början, men efter ett tag blir det lite overkill.

Skurkarna och Ant-Mans medarbetare blir fullständigt karikerade seriefigurer, som hämtade ur en B-film från 1980-talet. Nej, det här blir väl segt och mest kul för det yngre gardet i familjen. Absolut en sevärd film, men väldigt lättglömd och utan djup eller substans. 3 mediokra stjärnor.

Ljudspåret (DTS 7.1) går absolut inte att klaga på, något vi annars ofta har klagat på i Disneys Marvel-filmer. Bildkvaliteten håller en mycket hög standard rakt igenom. Som bonus får vi kommentarer från regissören, en helt okej bakomfilm samt bloopers och ett par utelämnade scener.