Recension: 6 Underground

Miljardären och filantropen ”One” (Ryan Reynolds) har officiellt lämnat jordelivet efter en flygolycka. I själva verket har han gått undercover och rekryterat fem specialister (som också officiellt är döda, så att de kan jobba under radarn). Gruppens mål: Göra goda gärningar och rätta till lite av allt djävulskap som finns i världen – varken mer eller mindre.

Michael Bay är utan tvekan en av de mest framgångsrika regissörerna genom tiderna – mätt i omsättning, fast inte konstnärlig finess och subtila filmer. Han ligger bakom megasuccéer som The Rock, Armageddon, Pearl Harbor och hela Transformers-serien. Det som löper som en röd tråd genom hans filmer är en enorm budget för explosioner, actiontäta scener, tuffa killar, helikoptrar som flyger mot solnedgången (alltid!) och (oftast) hopplös dialog och handling. Ur den synvinkeln passar 6 Underground in naturligt i hans töntiga filmografi – men medan han tidigare har varit tvungen att ta hänsyn till filmernas åldersgränser så slipper han det under Netflix paraply. Här är det alle-man-på-däck, non-stop action, explicit serieteckningsvåld och en explosionsbudget som kommer att locka fram tårar hos varje pyroteknikfantast.

I ett slags hybrid mellan Mission: Impossible, The A-Team, James Bond, Fast & Furious och Sin City, följer vi det brokiga gänget över hela världen, eftersom One har bestämt sig för att störta den korrupta och brutala diktatorn i Turgesistan och ge makten åt hans bror.

Hela teamet använder bara siffror som namn, eftersom de inte vet någons identitet, och målet är alltid viktigare än teamet – här finns ingen militär ”leave no man behind”-hederskodex – om du klantar dig så får du klara dig själv!

På många sätt upprepar Reynolds den snabbkäftade och tuffa rollen han spelat i de senaste Fast & Furious– och Deadpool-filmerna, fast inte fullt lika jordnära och genuint kul – replikerna känns ofta lite onaturliga och konstruerade, men han är definitivt filmens starkaste kort.

Hans team består av tuffa kvinnor (i ”klassisk” Bay-stil lättklädda och utmanande) och smarta män, till exempel en enastående prickskytt och en klättrande akrobat av rang, men allihop blir endimensionella statister – Bay bryr sig inte om karaktärerna utan har blicken riktad mot nästa eldstrid och body count.

Ibland kul och underhållande, och 6 Underground har absolut ett par läckra actionscener, den allra häftigaste av dem utspelas i en takvåning i en skyskrapa (tufft!), men efter ett tag blir filmen irriterande repetitiv, och handlingen är så full av hål att en schweizerost skulle känna sig igentäppt, och dialogen är irriterande banal och infantil.

Synd, för konceptet har egentligen en stor potential, men det visar sig alltså att (chockerande nog!) det inte var någon bra idé att ge testosteronbomben Michael Bay fullständigt fria tyglar. 3 trista stjärnor. Om du väljer att titta på den här filmen så kom ihåg att bunkra upp med popcorn och ”bedövande” öl – och att stängs av hjärnan!