Stativhögtalaren 705 är uppgraderad till sin tredje version. Den mest uppenbara förändringen från den ursprungliga 705 är frontplattan. Den har nu blivit böjd, där den tidigare var platt. En krökt front orsakar mindre diffraktion, det vill säga ljudvågor som färdas i olika riktningar längs frontplattan och krockar med varandra på väg ut mot kanten. Detta skapar både utsläckningar och förstärkningar av olika frekvenser, och orsakar ojämnheter i återgivningen.

Det igenkännliga Nautilus-diskanthuset ovanpå kabinettet har förlängts sedan sist och är fräst i ett stycke. Det är också mer effektivt frånkopplat från högtalarkabinettet, allt för att minimera förvrängning ytterligare. Mellanbasen sitter i en ny, akustiskt död aluminiumkapsel, som sticker ut från kabinettet och får högtalaren mer än någonsin att påminna om sin dyrare släkting 805.

Så låter Bowers & Wilkins 705 S3

705 S2 Signature var eminent på alla områden utom djupbas, men S3 tar ljudet ett snäpp närmare perfektion – utan att tappa hjärtat på vägen.

Ljudbilden är storslagen, det är nästan svårt att tro att stereobilden skapas av bara två högtalare. Då pratar vi inte i första hand om fysik och kontroll, utan holografi. Diskanten är så distinkt och oförvrängd, och en kör och orkester svävar som ett hologram i luften.

Bastonerna är fantastiska, med lager efter lager av klang i en komplex ljudbild. Men utan någon ”partypuckel”, och eftersom högtalarna rullar av redan vid 50 Hz finns det bättre alternativ för den som vill ha en fet återgivning av rap och R&B.

Slutsats

Bowers & Wilkins har förnyat 700-serien ännu en gång och den största stativmodellen, 705 S3, är ett bevis på att det går att förbättra något som nästan var perfekt tidigare.