Fantastisk highend-förstärkare

Det är frestande att kalla Michi ett nytt highend-undermärke till japanska Rotel, även om namnet dök upp i vissa highend-produkter redan 1991. År 2019 återupplivades Michi-namnet med förstärkargänget P5 och M8 och även stereoeffektförstärkaren S5. Och nu, med ett par nya integrerade förstärkare kan man äntligen kalla det en familj. Michi X3 är den minsta och mest prisvärda, men det betyder inte att den är klen.

Michi-produktena är minimalistiska på utsidan, men gediget byggda. Detsamma gäller X3. Minst i familjen, men fortfarande kraftigt byggd Den är 2 cm bredare än normalt, vilket ger den ett ganska bastant yttre. Med nästan 30 kilo på vågen osar den byggkvalitet som få andra gör.

Bluetooth

Förstärkaren kan bara strömma musik på ett enda sätt, och det är Bluetooth. Ja, du läste rätt. Tanken är kanske att det ska vara ett användarvänligt sätt för andra familjemedlemmar att spela musik när entusiasten är borta. Men det är anmärkningsvärt att göra en sådan överdådig förstärkare med digital konvertering, utan några anständiga streamingmöjligheter. Här hade de gott kunnat kosta på sig AirPlay eller Chromecast som ett minimum, helst också Roon-support.

Slutsats

Att Rotel Michi X3 är den minsta förstärkaren under Michi-paraplyet betyder inte att den är liten. Den är nämligen både stor, tung och härligt kapabel. Med 2 x 200 watt i 8 ohm och hela 350 watt i 4 ohm driver den vad den är tänkt att göra, och det gör den med glans när musiken kräver det och med den renaste råheten när det behövs.

Här får du allt i ett, det är frestande att svara ”alla” när någon frågar vem förstärkaren är gjord för. Den bryr sig inte mycket om musikgenrer eller högtalare. Här kommer musiken ut som den spelas in och med komplett kontroll.

Utmärkt digital konvertering och en mängd digitala ingångar är mycket praktiskt.

En förstärkarpärla

A-S2200 är den mellersta modellen i Yamahas serie med tre integrerade förstärkare i premiumklassen: A-S1200, A-S2200 och A-S3200. Som alla är byggda på samma sätt, fast mer påkostade med dyrare komponenter, starkare strömförsörjningar och bättre mekanisk kvalitet i takt med att priset ökar.

Förstärkarna är rena analoga konstruktioner, helt utan digitala anslutningar, strömning eller nätverksanslutning. Det kan snabbt göra dem ointressanta för somliga, som hellre väljer Hegel H190 eller Naim Uniti Atom, som har allt sådant. Men som saknar något Yamaha-förstärkaren har: skivspelaringång. För både MM- och MC-pickuper.

Först packade vi upp A-S2200 och ställde den bredvid en Hegel H360. Lite A-B-testande avslöjade att Hegel-förstärkaren har stramare basdynamik och mer kraft och kontroll när man spelar högt, men Yamaha-förstärkaren har fetare bas och en mycket mer känsla av rymd. Med våra Sonus faber Olympica III fick Leif Ove Andsnes Beethoven-inspelning mer djup och klang, och pianot klingade ut mer med Yamaha-förstärkaren.

Yamaha-förstärkaren är oförskämt välgjord. Träsidorna med svart pianolack och fronten av borstad aluminium i svart eller silver, den analoga effektmätaren och de silkeslena kontrollerna – inklusive volymkontrollen – ger en ordentlig dos lyxkänsla.

Fullträff på första försöket

Man får vrida upp volymen tämligen högt för att det ska susa i högtalarna när V10 är inkopplad. Men då hörs ett svag högfrekvent susande (white noise), som många andra phonosteg också har. Inte Electrocompaniet ECP-2, men där har susandet lägre frekvens.

Inget av dem är lika tyst som Rega Aura MC, men det (som bara går att använda med MC) kostar nästan fyra gånger mer.

De här tre har för övrigt en fördel mot många andra, de har balanserade utgångar vilket ger lite mindre brus och lite mer gain.

Just det här har Hegel V10 hinkvis av. Föga överraskande påminner klangen om Hegels förstärkare. Stramt, detaljerat, dynamiskt och med mäktigt potent bas. Ljudbilden öppnar sig mer med V10 än med ett enkelt phonosteg av typen man ofta hittar inbyggt i förstärkare.

Det som Hegel V10 är bäst på är den svarta, tysta bakgrunden som målas upp bakom artisterna och den neutrala klangen som släpper igenom detaljer så bra. Radka Toneffs delikata röst behandlas med finess och har vackert djup och värme, på samma gång som pianot är djupt och klangrikt. Längre uppe i frekvens är transienter lite mer dämpade än vid låga frekvenser, och Mark Knopflers gitarr låter exceptionellt kraftfull, men de högsta tonerna klingar inte lika länge som med Rega Aria MC.

Man kan alltid undra varför det har tagit Hegel nästan 30 år att komma med ett phonosteg. V10 är ett välgjort och lyckat första försök som ger mer mersmak och ett måste för alla vinylsamlare som älskar ljudet av en Hegel-förstärkare. Alla kanske inte gillar ”muspianot” på baksidan och somliga kanske har en mer romantisk inställning till hur vinyl ska låta. Men för de som vill ha ett öppet, dynamiskt, neutralt och framför allt brusfritt ljud från LP-skivorna är Hegel V10 så bra det kan bli i den här klassen.

Det bästa av två världar

Nu kan vi lägga till Marantz SACD 30n i listan över de bästa kombinerade CD- och strömningsspelarna på marknaden. Den är oerhört attraktiv och en av två apparater i Marantz nya 30-serie. Den integrerade förstärkaren Model 30 är den andra – och den har för övrigt bara analoga ingångar, ingen strömning, och kompletteras alltså av SACD 30n och ger anläggningen både CD-avspelning och streaming.

Den har Bluetooth inbyggt, som demokratiserar strömningen så att alla kan ansluta och spela musik från sin mobil. Med Wi-fi och AirPlay 2 kan man strömma i ännu högre kvalitet via husets trådlösa nätverk, och med ethernet kan man koppla sig till routern och spela ljudfiler i full studioupplösning.

Den grundläggande ljudsignaturen drar sig fortfarande mot varm fyllighet, men ljudet är aldrig luddigt, musiken låter aldrig tillbakadragen och dynamiken är aldrig anemisk. Nej, ljudbilden är transparent, rik på detaljer och med CD visar den att Marantz är bättre på att fintrimma digitalt ljud än de flesta andra.

Det låter mjukt och snyggt när det ska, men biter och sparkar ifrån sig när det behövs. Den dynamiska kontrasten är märkbart bättre än från en Blu-ray-spelare från Cambridge som jag har stående, den stora ljudbilden som presenteras påminner mer om McIntosh MCD600, som kostar tre gånger så mycket, än om en CD-spelare i lägre prisklasser.

Den nya 30-serien från Marantz, med den integrerade förstärkaren Model 30 och spelaren SACD 30n, har allt man behöver i form av anslutningar till signalkällor och är en härlig kombination för musikfantaster som vill unna sig lite extra. De båda komponenterna klarar sig fint på egen hand men man måste berömma Marantz för hur lyckad SACD 30n har blivit som kombinerad CD- och nätverksspelare. Med den här är man garanterad bra ljud i anläggningen under lång tid framöver.

Ny legend från Thorens

Remdrivna TD 1600 och versionen med motorstyrd tonarmslyftning och elektronisk motorstyrning TD 1601, är en framgångsrik blandning av klassiska principer och modern elektronik.

Den låter mycket bättre än övriga i klassen och det är osannolikt att det blir en lätt uppgift att hitta bättre analogt ljud än det här. Åtminstone för de som uppskattar en luftig, ultraneutral, exakt, öppen och dynamisk ljudbild. Den låter mer potent och dynamiskt än föregångaren RP10, och med nya Apheta 3 är detta ett paket som kan sätta stopp för sökandet efter en bättre skivspelare för många vinylälskare.

När nålen sänks ner i spåren blir det ljuv musik. Vår TD 1601 levererades med en ZYX Premium 4D MC-pickup, en kostsam öppen variant med låga 0,24 mV utnivå, som gjorde ett utmärkt jobb i den mellantunga TP92-armen.

Det gav en uppfriskande transparent och detaljerad ljudbild, med oerhört bra fokus, kanske speciellt i mellanregistret men även i diskanten. Man får en djupare ljudbild som har mer insikt och fler klangnyanser med en Linn Akurate LP12, och ett ännu stramare fokus med en Rega Planar 10. Thorens-spelaren lägger sig någonstans mellan de två.

Musiken klingar varmare genom en TD 1601 än genom en Planar 10 med Apheta-pickup, men den har inte riktigt lika bred struktur och fyllighet som den kan ha genom en LP12.

Thorens TD 1601 är en välkommen comeback för det välrenommerade Thorens-ljudet. Den är faktiskt bättre än någonsin, jag har inte hört en bättre Thorens-spelare sedan TD 350. Om detta är någon som helst indikation på vad vi har att förvänta oss i framtiden så har vi mycket att se fram emot. Vi gratulerar Thorens för att äntligen ha ”hittat hem”. Den välljudande och välbyggda spelaren är så bra att den med rätt pickup kan utmana vem som helst i den här klassen och hamna överst på pallen.